NY BOK
Karin Collins
Hos dig min längtan är förtöjd
Schildts & Söderströms
Hangö är alltså Finlands sydligaste stad. Strategiskt belägen vid Finska vikens inlopp. 1939 blev den sista sommaren för ett blomstrande badhusliv. Redan i preludierna till vinterkriget fanns Hangö med som en bricka i förhandlingsspelet. Stadens strategiska läge samt att ryssarna nu behärskade Baltikum och basen Paldiski i Estland gjorde att Stalin ställde krav på att ”arrendera” Hangö. Efter den hårda marsfreden 1940 återkom ryssarna med ultimativa krav att arrendera Hangö och nu fanns inget diskussionsutrymme. Området vid Hangöudd överläts åt representanter för Sovjetunionens Östersjöflotta långfredagen den 22 mars 1940.
Evakueringen av civilbefolkningen, 8 000 invånare, i Hangö skedde med hjälp av lastbilar från hela södra Finland och även Stockholm. Omgivande kommuner som Ekenäs, Bromarv, och Åbo tog emot en stor del av den evakuerade befolkningen. Stadsstyrelsen fortsatte att verka i Ekenäs. Hangö kyrkas Kristusstaty färdades med en likbil till Ekenäs och placerades i stadens kyrka. Evakueringen ägde rum på tio dagar.
Persongalleriet från trilogins första del ”Snart har sommaren blommat ut” återkommer men nu som internflyktingar. De flesta finns i Hangös omgivningar som Ekenäs och Bromarv men även i Helsingfors. Alla har sina egna sätt att hantera exilen. En huvudperson klättrar upp på ett berg i Bromarv för att se kyrkspiran i hemstaden.
Krigsbarn finns i säkerhet i Sverige. Ibland uppstår känslomässigt komplicerade situationer när de nya föräldrarna i det välmående Sverige vill adoptera de finska barnen.
Det är inte bara Hangöborna som fått lämna sin stad, även karelarna måste beredas plats. En del animositet mot Hangöborna från omgivningen i bland annat Ekenäs skildras i boken.
Det inledande kapitlet skildrar staden ur en rysk soldats perspektiv. Vi känner igen tankegångarna från kriget i Ukraina. Sammanlagt 30 000 ryssar finns i den lilla staden. Officerarna flyttar in i de fina strandvillorna.
I de avslutande kapitlen har ryssarna lämnat staden i december 1941. Svenska frivilliga var bland de första att besätta den starkt minerade staden. Vattentornet var sprängt. Kyrkan stod kvar men var förvandlad till en biograf. Även om ryssarna lämnat staden stod det på gatufasaderna hotfullt ”Me vielä palaamme – vi återkommer”. Det var ett stort ögonblick när den blåvita fanan ånyo kunde hissas.
Karin Collins ”Hos dig är min längtan förtöjd” och Kjell Westös ”Skymning 41” skildrar tiden i Finland mellan vinter- och fortsättningskriget. Karin Collins har haft hjälp av lokalhistoriker i skapandet av sin bok om en komplicerad period i hemstadens historia. Hennes farföräldrar upplevde evakueringen.