Efter succéerna med kidnappardramerna Taken och Taken 2 har 61-årige Liam Neeson tagit ett nytt steg i sin senblommande karriär som actionhjälte. I väntan på Taken 3 checkar han i den mer sofistikerade rollen som Bill, en federal air marshal (en slags flygplanspolis), på dekis.
Bill får det riktigt svettigt på långflygningen över Atlanten. Strax efter start plingar det till i telefonen och i ett sms kräver en okänd person 150 miljoner dollar inom tjugo minuter, annars hotar hen med att börja döda passagerarna en efter en. Den okända sms:aren står vid sitt ord och medan de döda kropparna läggs på hög dras snaran åt på ett, med lite god vilja, nästan hitchcockts vis för den innerst inne väldigt reko Bill.
Detta är Die hard korsat med Cluedo och det är inte så tokigt som det kanske låter. Det krävs en alldeles särskild sorts manusförfattarbegåvning för att lyckas försätta publiken i ett såpass okritiskt mysterielösarläge ("hm, den nya flygvärdinnan, på toaletten, med giftampuller?") att ett i grund och botten löjeväckande upplägg passerar.
Är man sugen på lite lustfylld katastroffilmsnostalgi på hög nivå och bitvis riktigt lyckad nagelbitarspänning är det bara att spänna fast bältet och luta sig tillbaka.
Det finns också ett lagom klädsamt samhällskritiskt utrymme för funderingar kring begreppet säkerhet om man är på det humöret. Efter elfte september exploderade antalet flygplanspoliser men blir det verkligen så mycket säkrare att flyga för det? Eller handlar det om en falsk känsla av kontroll? Den här filmen ber på någon nivå att få diskutera detta men landar väl i en inte helt glasklar slutsats.
Framförallt är Non-stop Liam Neesons show och på vip-platserna till den borde alla de silverrävar sitta, som inte tänker acceptera något annat än att bli fortsatt porträtterade som aktiva, attraktiva människor med chans till romans långt upp i åren.