NY BOK
Roy Jacobsen
Bara en mor
Norstedts
Ekona från den tyska ockupationen når även de norska utbygderna/öarna. Som en underström till själva kriget finns barn med fäder som varit krigsfångar, tyska soldater eller norska överlöpare. Detta är en stark undertext i ”Bara en mor”, men vare sig den allvetande berättaren eller någon av huvudkaraktärerna talar om det, förrän mot slutet av berättelsen. Man höll tyst, helt enkelt, är väl den enkla slutsatsen. Ingrid på Barröy ser både barn och fosterbarn växa upp, och skolar in dem i lant- och jordbruket, och även fisket. När barnen växer upp gör de olika val, med olika utfall för livsödena. Någon väljer den gamla traditionella livsstilen, någon söker sig till nyare tider på andra platser.
Skildringen av havsmiljön placerar handlingen som typiskt norsk. Det luktar fiskrens om åtskilliga scener. Men samtidigt luktar det ju försörjning, och det vet Ingrid, som varit med länge och kan hushålla med naturresurserna. Ungefär så ser grundhandlingen ut. Men att Jacobsens språk, enligt citat på bokens flikar, skulle vara ”vidunderligt” eller ”sakna motstycke i skandinavisk nutidslitteratur”, besannas i varje fall inte av ”Bara en mor”. Den allvetande berättaren är seg och tröttsam, och använder mängder av värdeomdömen i form av adverbial, eller att hoppa fram och tillbaka i kronologin (futurum exaktum). Detta brukar annars vara ett signum för genrelitteraturen, särskilt deckare. När polisman Sköld stod vid bankomaten anade han inte att han två minuter senare skulle ligga avsvimmad på gatan.
Berättarrösten följer de flesta karaktärerna ganska nära, men är inte konsekvent i genomförandet. Mathis tar stor plats i början, men sedan syns Ingrid mer. Detta får effekten att man tror att eftersom Mathis inleder berättelsen, så skulle han vara huvudperson framöver, men så är inte fallet. Ingrid är en intressant, på gränsen till gåtfull karaktär, men man kommer henne inte nära inpå. Utifrån vad hon gör och säger får man själv pussla ihop hennes motivation och drivkrafter, och den informationen är knapphändig. Dessutom ofta dold i något skeende av något slag, och lätt att missa. Ett av citaten på bokfliken utnämner dessutom Jacobsen till Norges främsta nu levande författare. Då har man nog missat många andra pretendenter till den platsen.