– Kom igen nu, försök ha lite roligt ikväll!
Uppmaningen kommer från Mårten Andersson. Skapare av det växande bolaget Knakelibrak produktion AB och standup-bolaget Raw Comedy (omsättningen mer än fördubblades i fjol, 34 miljoner kronor mot 13,5 miljoner året innan, enligt Dagens industri). Och jag erkänner att jag är lite sur. Den skräniga Rixfm-musiken (sponsor) minuterna innan showen ska börja är störande och jag tänker på det inlägg som florerat i sociala medier: Att Mårten Andersson enligt avsändaren har en unken syn på kvinnliga komiker och att en del av dessa inte fått betalt när de uppträtt inom ramen för det som kallas openspot. En av dessa är till exempel populära Bianca Kronlöf.
Men så vädjar Mårten Andersson så snällt och jag tänker att jag i alla för ikväll ska dra korken ur röven och ge resten av kvällens fem komiker en chans. Det går sådär. Och det förvånar mig faktiskt.
Mårten Andersson, Måns Möller och Thomas Järvheden tillhörde i alla fall en gång i tiden landets komikerelit. Tillsammans med hyfsat nya och allt mer populäre Messiah Hallberg, samt norrmannen Martin Beyer-Olsen och amerikanskan Gabriella Francis, ska de få ett bara nästan fullsatt Kulturens hus att skratta i sisådär två timmar. Ganska snart står det klart att i princip samtliga komiker på scenen tagit den enkla vägen och satsat på det "säkra" men otroligt tröttsamma kortet grabbhumorn. Ja, ni vet, när det skojas om att runka till tyska porrfilmer och man lite pojkspjuveraktigt 1) snackar skit om frugan och 2) bankar in hela den här Män är från mars och kvinnor från Venus-tesen så hårt man bara kan. Med "glimten i ögat" såklart. Men det är så jäääkla tråkigt att jag vill slå min stolsgranne i huvudet med ett av mina Liv Strömquist-album, för att hen skrattar.
För så är det. Folk skrattar. Ibland ända nerifrån tårna.
Värst är faktiskt den enda kvinnliga komikern på scenen, amerikanskan Gabriella Francis. Jag tänker att här har hon chansen, att nästan per automatik komma undan det där snubbiga. Och vad gör hon? Jo, ikläder sig rollen som den där roliga tjejen som minsann visst kan vara en del av grabbgänget och drar det hela ytterligare lite längre i form av skämt om hästporr, vietnamesiska postorderfruar och det ultimata våldtäktsskyddet – en strap on. Och förvånar mig mest gör Knullgubbe74, åh förlåt, jag menar Mårten Andersson. Jag hade fått för mig att han var smart och inte i närheten av att á la American Pie dra "suga baconshots från tonårstuttar"-skämt.
Ljusglimtarna är Martin Beyer-Olsen som lite småfräscht lägger in några musikaliska partier. Och faktum är att Måns Möller är som bäst när han rör till det och freestylar iväg åt helt fel håll. Lite spännande är också Messiah Hallberg som är en ny bekantskap för mig. Hans bratiga skitstövelstil är dragen så långt att det faktiskt ja, blir roligt.