NY BOK
Tina Harnesk
Folk som sår i snö
Bokfabriken
Hennes berättelse slingrar sig kring Kajs, som flyttat ifrån Norrbotten till södra Sverige. Nu dras han tillbaka, utan att förstå varför dragningskraften är så stark. Som om att det i själva verket är platsen som väljer dig – och inte tvärsom. Detta mysterium: hur viktigt ursprunget är.
Máriddja har levt ett långt liv och minns den tid när háldiflickor och annat vitterfolk räknades som samernas kusiner. Då när familjens status definierades av hur stor renflocken var. Och än idag sopar maken, Biera, golvplåten framför kökskaminen med en tjädervinge. När den inte används hänger den bredvid murstocken på en lädersnodd trädd runt skulderfjädrarna. Kanske är det så att de finn-ugriska folkens naturdyrkan slår igenom, än idag.
Samers – eller jag skulle säga glesbygdsbors – inställning till åldrandet är hedrande: åldrar blir aldrig uttjänta och oönskade. “Gamla blir inte vrakdelar som lämnas på stranden”, utan tas om hand så att de ska finnas kvar så länge som möjligt.
Men nu är det nya tider, vilket kräver nya färdigheter. Som att hantera mobiltelefonen. Máriddja har blivit som ensam, nu när Biera börjat gå ifrån henne och lever alltmer i sin egen värld. En värld där tiden tappat tråden och döda vänner och släktingar kommit till liv. Máriddja har fått en ny vän, Sire. För visst är det så växeltelefonisten heter, den kvinna hon kommit i kontakt med genom sin mobiltelefon. Eller kanske är det Siri hon heter. Hursomhelst, Sire är klok och lätt att prata med.
Máriddja förstår att det är dags att göra bokslut över livet. Hon bär på en riktigt stor sorg: att hon och Biera inte fick egna barn. Istället fanns där ett släktingbarn som hon stod nära, men kontakten bröts. Máriddja kan inte släppa taget och hon börjar smida planer. Det är så lätt att tro att man själv måste ta kontrollen över tillvaron. Men livet kan överraska, särskilt de stunder när man tillåter sig att bara flyta med.
Skrivna ord är ett pågående samtal mellan författaren och läsaren. Ibland flyter samtalet lätt. Ibland inte. Den här gången har jag svårt att falla in i författarens rytm och läsandet haltar något. Bara stundtals uppstår ett sug hos mig som läsare.
Men det är sant som det är sagt: bor man på Nordkalotten kan man bli tvungen att så i snö. Jag har själv spettat ner vitlöksklyftor i tjälhård odlingslåda i slutet av oktober. Det blev faktiskt nya vitlökar i slutet av nästa sommar.