NY BOK
Mats Jansson Backlund
Ett Björnår
Förlags AB Björnen
Från att den öppnar sina rubinröda uråldersögon efter dvalan och utanför idet tvagar sig på snöfläckar tills ”den kådiga ändproppen gått ur pyjamasröven”, via vandringarna genom sommarnaturen och fram till att det är dags att ånyo gå till vintervila.
”Ånyo” är ett av de lite ålderdomliga ord som författaren gärna använder. Andra exempel är ”emedans, förliden, intet, komna, plägar, såsom” och ”åsåg”. Det är ett effektfullt grepp som förstärker känslan av tidlöst beteende, utvecklat under tusentals år.
Det passar också bokens undertitel, ”en naturlyrisk betraktelse”. I björnens sällskap registrerar berättaren örter, växtlighet, fåglar och djur med en poetisk ordrikedom och entusiasm som smittar av sig. Ljud och djuriska läten, kvitter och parningsvrål, bildar soundtrack till berättelsen, levandegjord av en naturälskare och vän av vårt kanske mest sägenomspunna rovdjur.
Jansson Backlund diagnostiserar sig i prologen som drabbad av den kroniska åkomman björnfeber – ”himmelsk, flödande och ytterst allvarlig.” Som en sorts biverkning dras han med i hasorna på Nalle. Han följer respektfullt och diskret, för han vet att det ligger i björnens väsen att helst vandra osedd och vika av innan ”förfäran & larm” uppstår.
Som ett stilbrott känns detta ”&”, som på flera ställen i texten ersätter ”och”. Med samma inkonsekvens blandas ”de” och ”dom”, så nog förkommer viss missväxt i den grammatiska vegetationen.
Fast viktigast är att betona att det är en charmerande och kärleksfull kortberättelse om en sommar i en björns ramspår.