NY BOK
Carina Rydberg
Vitt slödder
Albert Bonniers förlag
Men fem elever, däribland Carina, fick sitta för sig själva på svensktimmarna och skriva egna texter. De pratade mest men alla fick femmor.
Titeln, "Vitt slödder", är Rydbergs beteckning på dem som bor i de omgivande hyreshusen, "grekerna, spanjackerna, juggarna" och de andra, men dit räknas också "överklasskräken vid Mälaren".
Baksidestexten meddelar att Rydberg nu "återkommer till den självbiografiska formen". Det känns länge som om hon i huvudsak vänder sig till läsare i högstadieåren. Stil, tankegods, resonemang och minnen kunde höra hemma i en ungdomsbok.
Eller är jag orättvis? Förorten bestämde allt, förklarar hon, och den "var en plats till vilken man hade förvisats". "Brottslighet var inte att tänka på", tillfogar hon, förmodligen mot bakgrund av hur det numera ser ut i en del förorter. Men så mycket mer av fördjupning blir det inte.
När hon börjar använda kontaktlinser blir hon plötsligt åtrådd, också av vuxna män. De vill fotografera henne, men är "löjliga, mindre värda än kackerlackor". De flesta män, tillfogar hon, "har inte en aning om vad en kvinna verkligen är".
I ett annat sammanhang säger hon sig hata alla svenska män "för deras snåla tarvlighet" – ett citat som förmodligen kommer att synas i de flesta recensioner av boken, liksom upplysningen att hon inte sedan 1995 har skrivit en bok "i nyktert tillstånd".
Hon är utbytesstudent i USA en månad. Värdfamiljen hatar svarta. De besöker New York "Skyskrapornas tak verkade nudda himlen", skriver hon, men staden är missfärgad av avgaser. I "frihetens land" lever "de vita långt ifrån de svarta" och avståndet mellan könen är lika stort, skriver hon.
Men det hela blir rätt tunt och utan den tyngd eller klarsyn som åren, nya fakta och avståndet i tid ibland kan ge.
Hon säger sig tillhöra "de lägre klasserna", de som vill bli som de högre, "men inte riktigt vet hur". De kan inte hitta "den där perfekta avvägningen mellan elegans och måttfullhet".
Hon växer upp i en hemsökt familj. Båda föräldrarna är mycket olyckliga, pappan tar till slut sitt liv på centralen i Stockholm och modern drabbas av förföljelsemani och blir psykotisk.
Rydberg kartlägger vad som händer i deras relation, det hela kunde hämtats från något av Strindbergs äktenskapsdramer.