SCENKONST
Kollontay – bombregn över Pajala
Tornedalsteatern
Medverkande: Paula Lauri, Heidi Wennberg och Adam Huuva. Spelas på meänkieli, finska och svenska
Regi och kostym: Catarina Gnosspelius
Manus: Alexander Nordström
Scenografi: Edvin Löfgren
Gästspel Norrbottensteatern
17 mars klockan 19.30
Berättelsen tar avstamp i den traumatiska händelsen 1940 där Pajala överraskades av ett bombregn av sovjetiska flygplan. Byggnader började brinna, folket var i chock och en del trodde att kriget nått Sverige. Ingen person skadades och snart stod det klart att det hela var oavsiktligt.
Den sceniska gestaltningen börjar bra. Med pappdockorna i naturlig storlek levandegörs historien och Pajalabornas vittnesmål. Adam Huuva fortsätter sedan genom pjäsens gång att gestalta olika historiska personer genom att bara byta attribut som, mössa, slips och dialekt.
Heidi Wennberg har rollen som en nutida skolelev som ska göra skolarbete om Kollontay. Dessutom har hon rollen som den unga idealistiska Aleksandra, ett slags alter ego.
Paula Lauri gestaltar Kollontay på ett bra sätt, en intellektuellt skärpt kvinna från en lycklig välbeställd familj men där extrem fattigdom kunde ses runt hörnet. En idealist och feminist som säkert många gånger fick tumma på sina ideal i sina fredsförhandlingar – och kanske för att rädda livhanken? Kollontay var en av få i Lenins närmsta krets som inte senare blev avrättad under Stalindiktaturen. Hon verkar ha varit en diplomat som gjorde vad hon kunde av den position hon hade. Och en ansvarstyngd känslomänniska med stor empati för dem som led i krig och fattigdom.
I viss mån ges skådespelarna utrymme att skådespela, men i alltför hög grad är det text, text, text. Den känslan förstärks av att man som publik och icke tvåspråkig måste läsa översättningen som projiceras i bakgrunden, då pjäsen spelas omväxlande på svenska och meänkieli. Jag vill inte klanka ner på det konceptet men varför inte skära ner på textmängden och använda andra uttryck, som till exempel mimik, rörelse och musik? Det finns många sätt att ge historien liv.
Det blir som sagt en historielektion, om än en intressant sådan. "Kollontay – bombregn över Pajala" ger faktiskt mersmak att själv ta reda på mer, om Aleksandra Kollontay och hennes betydelse historiskt.