Det är synd att läsaren möts av en släng av särskrivningssjukan. Titeln förvirrar, men den ska väl ange smeknamnet på romanens huvudperson. Särskrivning och uteblivet bindestreck gör den lite obegriplig.
Romanen handlar i korthet om en ung kvinna i Rovaniemi som lockas av Sverige och beger sig till fots till grannlandet med de lysande utsikterna. En herrbekant förser henne med en pistol, för trakterna är inte helt säkra för en ung, ensam kvinna. Hon får också anledning att avlossa ett skott mot en närgången man så blodvite uppstår, men det är oklart hur det går för mannen.
Det en bra dramatisk början av romanen, men när gränsen passerats förvandlas berättelsen till en idyllisk, dramalös skildring av livet i Sverige. Den unga Jenni träffar den perfekte mannen, gifter sig och föder nio barn i snabb takt och utan problem. De svenska tornedalingarna är vänliga och det finns alltid mat på bordet för den växande barnaskaran.
Den perfekte äkta mannen drabbas av cancer och strålbehandlas för detta i Kalix. Påståendet om strålbehandling i Kalix rimmar illa med verkligheten. Då fanns inte någon strålbehandling i Norrbotten, endast i Stockholm, och han överlever inte. Änkan Jenni träffar en smålänning och får så det tionde barnet. Hon går med på att flytta till Småland, men återvänder till Lantjärv med småländske mannen.
Eva Lundbäck beskriver i efterordet att hon utgått från sin egen mormors liv, men det blir en lite för mycket av snällt vardagsliv. Det hjälper inte att Jenni avlossar sin pistol en andra gång och skrämmer i väg ett par närgångna soldater under ett besök i Finland. Romanen hade behövt lite dramatisk kryddning.