Bisarr men intressant argentinsk roadmovie

Om man nödvändigtvis ska försöka genrebestämma Felix Bruzzones roman, vars första upplaga kom på spanska redan 2008, är autofiktion det oprecisa men ändå mest passande. Alltså en sorts blandning av fakta och fiktion.

"Jag kastas mellan olika känslor när jag läser", skriver NSD:s recensent om Felix Bruzzones "Mullvadarna".

"Jag kastas mellan olika känslor när jag läser", skriver NSD:s recensent om Felix Bruzzones "Mullvadarna".

Foto: Prosak förlag

Recension2021-07-19 07:17
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

NY BOK

Felix Bruzzone

Mullvadarna

Översättning: Linnea Rutström

Prosak Förlag

Dess berättar-brunn emanerar från Argentinas senaste diktatur 1976–1983, då en militärjunta styrde och cirka 30 000 människor "försvann". Bland de så kallade försvunna, på spanska kallas de "desaparecidos", fanns bland andra författarens föräldrar. 

 I mitten på 1995 bildades HIJOS (på svenska: Barn för identitet och rättvisa mot glömska och tystnad). Detta är ett obestridligt faktum.

Bruzzone slår an i traditionell stil där en spade är en spade, och så vidare, för att sedan med berättarjagets sökande efter en eventuell bror – mormor och morfar hade tisslat och tasslat sinsemellan – slå ut i febrig prosa där vad som är verklighet och vad som är fantasi är högst oklart. 

"Bruzzone tröstar eller försonar inte, han provocerar, genom att ställa läsaren utanför kontrollen över historien och dess betydelser. Han fokuserar inte på att återge eller reproducera historien och de olika politiska lägren", skriver Sofia Iaffa i förordet. 

Och, kan man tillägga, han ställer inte självklart ont mot gott utan är – eller försöker vara – en utforskare av våldets kontinuitet, in i dags dato. 

Jag kastas mellan olika känslor när jag läser "Mullvadarna"; wow, ett nytt grepp, för att senare undra varför? Vad håller på med, Felix Bruzzone?

Argentinas blodiga 1900-talshistoria med sex olika diktaturer har skildrats av flera pennor. De har ofta sprungit ur vittnesmål och minnen, eller varit skildringar av kamp in på benet mellan förtryckare och förtryckta. Bruzzone försöker, som redan sagts, göra något annat, vilket säkert också kändes lockande för det nystartade förlaget Prosak som ska satsa på att ge ut litteratur från Sydamerika och Polen.

Om jag vill rekommendera "Mullvadarna"? Tja, om man har lite förkunskap om Argentina tror jag den kan uppskattas mer än om man är novis om landets historia. Är för egen del glad att ha besökt (2013) ESMA i Buenos Aires. ESMA (på svenska: Marinens tekniska högskola) är idag är museum, men var under diktatur-åren en terrorns central där tortyr på politiska motståndare hörde till vanligheterna. Och en plats där berättarjagets mamma i romanen satt som fånge – och kanske också födde ett barn.

"Mullvadarna"; intressant, bisarr och svår att greppa i dess febriga rörlighet mellan nu och då. En litterär roadmovie genom tid  och rum och otaliga motstridiga känslor.