Jag vet inte vad man ska säga om den här kvinnan. Det är egentligen bara forsen ett stenkast bort som kan matcha hennes storhet ikväll.
Hon är född till artist och stjärna.
När Allsång på Skansen sändes i tisdags mejlade min 80-åriga, något kärva mamma i Skövde till mig mitt under programmet – och hon är inte lätt lättflirtad vill jag påpeka. "Carola är bäst!!!" Ja, det var fyra utropstecken.
För 20 år sedan, när mamma fyllde 60, var vi på Carolakonsert tillsammans i Boden. Ännu längre tillbaka, för cirka 40 år sedan, såg vi henne uppträda på Skara sommarland, när Carola fortfarande var i Bert Karlssons försorg. Och nu hade jag önskat ha mamma med mig igen. För, som den hängivne Carolabeundraren Jonas som varit på massor av konserter med genom åren och som nu kommit till Storforsen för att uppleva henne tillsammans med sin sambo Gunnar från Öjebyn, säger när jag möter dem under ett paraply på väg mot bilen: "Det var helt makalöst. Vilken power! Jag tycker faktiskt att hon har blivit ännu bättre!".
Så är det. Carola har ofattbart nog blivit ännu bättre.
Hon kanske inte säger de mest smarta och välgenomtänkta grejerna alltid. Hon kanske har kastat någon blomkruka. Hon kanske har valt "fel" man någon gång. Men när det gäller sång och att stå på scenen är det ingen som slår henne på fingrarna. Hon bottnar i sig själv och med ett självförtroende och lugn och samtidigt outsinlig energi, fyller hon den naturliga amfiteatern i Storforsens naturreservat med sin musik.
Ett tag under låten "Så länge jag lever" riskerar det att tippa över lite åt väckelsemöte, efter att hon först uppmanat oss skänka pengar till olika välgörenhetsorganisationer, men det är en parentes. (Jag har egentligen inget emot kristna låtar och absolut inte att man står för sin tro, men själva väckelsemötesstämningen känns lite malplacerad.)
Ljudet är på topp. Publiken är på topp. Bandet och dansarna är på topp. Carola är på topp. Ja, allt är på topp.
Hon öser på med sina hits, som hon hela tiden lyckas göra nya versioner av, versioner som övertrumfar de gamla versionerna.
Att ha de förväntningarna hon har på sig måste vara pressande. Men hon verkar inte ha problem med press, hon verkar bara bli sporrad av det.
Du kanske inte tyckte att "Tommy tycker om mig" eller "Det regnar här i Stockholm idag" var de mest hippa låtarna när de kom. Men de har fastnat där i bakhuvudet som en del av vår gemensamma låtskatt. "Evighet", "Mickey", "Mitt i ett äventyr", "Sanna vänner", "Främling" – javisst – och nya låten "Händer upp" – de sitter där som en smäck allihop. Den nya singeln var jag inte så imponerad av när hon framförde den på tv i tisdags (mamma däremot gillade den omedelbart), men nu redan vid andra lyssningen känns den medryckande och skön.
Trots att jag oförtjänt har blivit bortföst från min pressplats vid sidan av scenen flera gånger och trots stressen över att uppkopplingen fallerar så att hela live-rapporteringen riskerar att haverera och trots att det börjar regna, är jag, precis som resten av publiken, till slut helt uppslukad av skådespelet på Storforsens naturscen. När "Säg mig var du står" kommer som extranummer har allt annat bleknat och jag finner mig stå och klappa, dansa och skriksjunga "...en tro på framtiden, en tro på sanningen, en tro på gemeeeeenskapeeen..." i kapp presstjejen med intill mig som inte heller kan stå still längre.
Carola
Tid och plats: 21 juli klockan 20 i Storforsen, längd 1 timme och 40 minuter
I bandet: Mattias Fjellström, gitarr, Pablo Capeda, slagverk/percussion, Stefan Bergman, trummor, Mikaela Hansson, keybord, Emanuel Norrby, kapellmästare, Helmer Norrby, bas
Dansare: Lisa Arnold, Liza Stokseth
Publik: Cirka 2 500 i alla åldrar med fällstolar och regnkläder i beredskap
Bäst: Att hon faktiskt lyckas motsvara de höga förväntningarna
Sämst: Att mamma missade konserten
Betyg: 5.