Vilken härlig grabb han verkar vara, han Emil. Han säger ”en till liten låt”, dansar fuldans och uttalar Lulä på ångermanländska.
Undroms otippade festkung har skaffat sig en makalös karriär via en gammal trubadurskola. Med discodunk och lättsamma historier har han stört mer än ett försök till sömn via EPA-traktorernas högtalare.
När 31-åringen tittar ut över parkeringen som numera består av en stor del EPA-kids utan fordon kunde han inte hamnat mer rätt. En stadsfest i en mellanstor norrländsk stad kräver en Emil Assergård.
Det är Björn Rosengren utan snuskiga övertramp och gränslösa höhö. Partylåtar utan krångliga melodier, svåra meningar eller märkvärdiga melodiuppbyggnader. Hata det om du vill – eller älska det som 385 000 andra lyssnare i månaden.
Låttexterna är lika banala som ogeniala. Assergård "glider in i jävla sköna jeans", han "kan betala för två, så kör bara på" och "om dina tanker går som mina kommer vi nog bli intima".
Pris till årets textförfattare går till – inte Emil Assergård.
Men vem bryr sig?
Publiken "skiter i allt för i kväll" och allt från tolvåringar till 60-plussare gungar under hela timmen.
På pokalen står det i stället "Årets hand i handsken".
Det är ett habilt band med Älvsbyn-trummis, Piteå-sax och Öjeby-klaviatur, de behöver aldrig utmanas av arrangemangen i låtarna men svänget räcker för att få många att hålla värmen genom dans och hopp.
Tänkt att en dansbandsröst med countrytexter och svensktoppsgung är genvägen till så många hjärtan.
Emil Assergård glider sedan ut i jävligt sköna jeans och hans "Ego" får ytterligare en skjuts.
Trots en iskall och grå kväll skapas lite festivalmagi när både öltält och hoppande ynglingar rör sig i takt. Om många bokningar på Putte i parken har överraskat är Emil Assergård inte en av dem, hans solklara plats på scenen känns given under lördagen.
Och väl där gör han vad alla förväntat sig. Leva livet som om han aldrig kan se ett slut.
Recension
Emil Assergård
Stage of joy, lördag 20.00
Längd: 60 minuter.
Publik: En välfylld parkering med tonåringar och ett knökfullt öltält med
Bäst: "Ego" är den perfekta avslutningen och skapar leenden på de flesta läpparna. En hit som kommer höras många gånger till på parkeringen i framtiden.
Sämst: Det blir lite väl mycket dans på logen ibland, ingen större dramatik på scenen.
Betyg: 3