Anders "Ankan" Johansson gick inte på djupet men bjöd på en bra kväll ändå.
Det är mysig men lite småplatt igenkänningskomik för oss som växte upp på 80-talet och vet att risotto enbart bestod av ris och ärtor, och som hånglat till Phil Collins som sjunger om svält och hemlöshet.
Anders "Ankan" Johansson känns kanske bäst igen som ena halvan av duon "Anders och Måns", som tillsammans skapat radio- och tv-produktioner som ”Fråga Anders och Måns”, ”Succéduon” och ”Så funkar det”. ”Alla känner Ankan” är hans första soloföreställning.
Enmansföreställningar kan ha en tendens att bli lite tradiga, 90 minuter av enbart prat blir gärna det oavsett hur rolig människan som pratar är. Men med en genomtänkt och väl uppbyggd scenshow innehållande både powerpoint, bläckblås och klädbyte lyckas "Ankan" få tiden att flyga förbi.
Att han är en fantastisk historieberättare och använder hela sin kropp som ett verktyg för att gestalta händelser och tillbakablickar hjälper också till. Barndomens campingturer och tonårens kapprumsångest får liv, och det skrattas högt i bänkraderna.
Anders Johansson är Ankan
Presstexten om föreställningen utlovar lite svårare och tyngre ämnen, och det levereras i form av berättelser om separation och panikångest. Här märks det dock att Johansson inte är helt van att prata om känslor, och han krusar mest ytan istället för att våga dyka ner på djupet.
Anders "Ankan" Johansson bjöd publiken på massor av skratt och en hel del klädbyten i Luleå.
Under hela föreställningen klär komikern av sig plagg efter plagg för att till sist helt ha bytt om från knallgrön scenkostym till grå mjukisbyxor, linne och manbun. Ett snyggt sätt att illustrera hur en människa består av flera sidor och att det vi visar utåt bara är en liten del.
"Ankan" avrundar och knyter ihop allt genom att tacka och påpeka att även publiken består av människor med olika problem. Fint ju.
Recension
"Alla känner Ankan" – en humorshow av och med Anders Ankan Johansson
Lilla salen, Kulturens Hus, 18:00
Längd: Dryga 90 minuter
Publik: Medelålders medelklass med impotens, ångest och andra problem.
Bäst: Ankans sätt att berätta historier med hela kroppen.
Sämst: Att han inte vågar ta i mörkret så mycket som han tror att han gör.
Betyg: 4