NY BOK
Peter Englund
Onda nätters drömmar
Natur & Kultur
Det blev fem band om de fem krigsåren och gav ett annat perspektiv på kriget, för vi fick låna ögon och öron av dem som var med bland fotfolket.
Nu har Englund gripit sig an det andra stora och mycket omskrivna kriget 1939–1945, men begränsar skildringen till krigets vändpunkt, november 1942, en vändpunkt som då ännu ingen anar. Också denna gång utgår författaren från de vanliga människorna. Nu är det 39 personer som presenteras med bilder i bokens inledning, men de får inga egna kapitel.
Detta är en forskares verk och ibland känns människorna en bit bort. Närheten som en mera skönlitterär skildring ger saknas. Det är de yttre händelserna som dominerar även när Englund utgår från människornas egna minnesanteckningar. Det betyder inte att det är ointressant att i denna tegelsten få veta vad den enkla människan i kriget fick vara med om. Englund vill förklara hur kriget var.
I bokens första del skildras en fest med ett 50-tal gäster i en elegant våning i Berlin. Redan här i början av november 1942 kan en vändning i kriget anas. Journalisten Ursula von Kardorff är värdinna och bland gästerna finns många i militära uniformer, några går på kryckor. Gästerna vill inte delta i festandet innanför de mörklagda fönstren. De unga officerarna drar sig undan i diskussionsgrupper. Deras tillit till ledaren Hitler är stukad.
En av propagandaministern Goebbels män, medlem i Waffen-SS, gör entré. Det uppstår en häftig ordväxling mellan honom och de unga officerarna. Någon säger: ”Vi är alla som råttor på ett sjunkande skepp, men med den skillnaden att vi inte längre kan kliva av.” Värdinnan von Kardorff är rädd för följderna av den öppenhjärtiga diskussionen, men blir ett år senare själv kritisk mot regimen. Den lyxiga våningen bombas sönder av brittiskt flyg. Hon fortsätter efter kriget som journalist och dör i München 1988.
18-åriga koreanskan Okchu Muns öde är något helt annat. Hon är fången på en japansk fältbordell, Taegu värdshus, och tvingas ta emot 20–30 japanska soldater från nio på morgonen till tio på kvällen. Ibland upp till 60, men också nattetid om någon officer betalar extra. De är 17 unga kvinnor, den yngsta 15 år och den äldsta 21. De är alla ”paramilitära funktionärer”.
Okchu Mun återvände efter kriget till Korea och fann sig vara utstött. Hon försökte också ta sitt liv. Tiden som sexslav lämnade henne plågad av krämpor, sömnlöshet och skam. Hon avled barnlös 1996.
Peter Englund har valt att dela upp novembermånaden i fyra delar och inte i avsnitt om de olika personerna. Det innebär att det ytterst finstilta registret måste anlitas för att få en sammanhängande bild av personerna, hur det slutligen gick för dem. Det är synd för det förlorar berättelsen och läsaren på.
Nu är den tjocka boken inte helt befriad från kända personer. Den som söker skall finna franske författaren, filosofen och Nobelpristagaren i litteratur Albert Camus. Han tillbringar hela kriget i ett pensionat i Centralmassivet där han skriver på ”Pesten”. Camus överlevde kriget då hans tbc räddade honom från att bli tvångsarbetare. Han överlever kriget och avlider 1960, 46 år gammal.