Att få kastas in i Dennis Erikssons norrländska småstad på 80-talet är lite av en nostalgitripp. Särskilt för oss som är uppväxta med Key-beer, Stiga bordshockey och BASF kassettband.
I denna trygga värld, där polisen mest jagar dieselsmugglare, hittas plötsligt en viss entreprenör och företagare - Pentti Rantakrans - död i sin egen swimmingpool på Trollnäsvägen. På fallet sätts kriminalinspektör Yngve Öman och hans kollegor. En orange Ford Granada har setts lämna Rantakrans hus på natten. Och en skön kriminalhistoria tar sin början.
Albumet presenteras som "en noirländsk spänningsserie". Välskriven och spännande, javisst. Men särskilt noir blir den aldrig.
Styrkan sitter i Dennis Erixons fantastiska känsla för att berätta en historia genom sina teckningar. Hans stil är igenkännlig från främst reklam och illustrationer i både dags- och månadspress. Men jag vill mena att det är i serieformatet han gör sig allra bäst.
Trots sin enkla stil har han ett driv i både bilder och sidkomposition. När man sedan lägger till den norrländska dialogen i bubblorna och ett fantastiskt karaktärsgalleri, blir det bara underbart. Jag kommer på mig själv med att skratta högt flera gånger.
Dennis Erixon förvränger lite för att göra platserna obestämda. Till exempel blir SSAB till NSAB, (Norrländskt stål AB). Bara en sådan sak. Vidare hittar man hela tiden små men oerhört skickliga förvrängningar i både bilder och namn. Man känner igen sig, men ändå inte. För visst är det Dennis Erixons hemstad Luleå som illustreras.
Jag hoppas att vi får dyka ned i den här världen fler gånger. Jag vill läsa mer om Janne Servus, bröderna Stensson från Orrbyn, Kriminalinspektör Lorenz Alexandersson och alla andra mer eller mindre skumma typer som befolkar Erixons norrländska 80-tal. Och vad hände egentligen med den där kaptenen som mördades och begravdes bland tuvorna på Börjelslandet för mer än hundra år sedan?