Aines museum i Torneå kan konsten att överraska

Svenska Norrbotten och finska Lappland har var sina konstsamlingar som rymmer betydande inslag av de båda ländernas konstarv.

Vänstra spalten: Viggo Wallenskölds "Grevinna", 2016, olja, Väinö Kunnas "Clownens död", 1924, olja, Viime Jääts "Sista isen", 1906, olja. Mitten, uppifrån: Sigfrid Keinänens "Hos spågumman", 1866, olja och Mira Kankaanrantas porträttserie ur grupputställningen "Lapplands gyllene smulor". Högra spalten: Gunnar Berndtsons "Självporträtt", 1890-tal, olja, Helene Schjerfbecks "Porträtt framifrån: Dora Estlander”, 1920, olja och Jalmari Ruokoskis "Mona Lisa", 1913, olja.

Vänstra spalten: Viggo Wallenskölds "Grevinna", 2016, olja, Väinö Kunnas "Clownens död", 1924, olja, Viime Jääts "Sista isen", 1906, olja. Mitten, uppifrån: Sigfrid Keinänens "Hos spågumman", 1866, olja och Mira Kankaanrantas porträttserie ur grupputställningen "Lapplands gyllene smulor". Högra spalten: Gunnar Berndtsons "Självporträtt", 1890-tal, olja, Helene Schjerfbecks "Porträtt framifrån: Dora Estlander”, 1920, olja och Jalmari Ruokoskis "Mona Lisa", 1913, olja.

Foto: Jan Bergsten

Recension2021-07-14 07:17
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

KONST

Samlarens Torneå

Aines konstmuseum, Torneå

Pågår till den 6 januari 2022

I Kiruna är det Hjalmar Lundbohms samling, som byggdes upp under hans tid som LKAB-disponent och som rymmer verk av stora svenska målare, som Anders Zorn, John Bauer, Albert Engström, prins Eugen och Carl Wilhelmson.

I Torneå samlade bilhandlaren Veli Aines och hans hustru konst. Det ledde till att staden byggde ett konstmuseum och gav det namnet Aines. I museet finns makarnas omfattande samling med den finska konstens historiska storheter som Helene Schjerfbeck, Ellen Thesleff, Tyko Sallinen och Jalmari Ruokokoski. Sedan finns senare tiders storheter eftersom Aines efterlämnade konststiftelse fortsätter samlandet.

Men så finns där den stora skillnaden mellan Kiruna och Torneå. Den finska staden visar kontinuerligt delar av samlingen medan Kiruna inte gör det. När också Torneå fyller 400 år firas det genom att visa det bästa ur Aines samlingar. Utställningen har namnet ”Samlarens Torneå” och det är en uppvisning i urvalet av verk och hur de ska hängas. Redan första intrycket är överväldigande med bildverk och skulpturer samlade på en vägg målad i Tornios märkesfärg, ljust grönt. Så fin variation och komposition. Perfekt!

Det är en fin början, och sedan är det bara att vandra vidare och se självporträtten av Helene Schjerfbeck, Albert Edelfelts oljemålning ”Parisiskan”, Gunnar Berndtsons roliga ”Självporträtt” och andra från den finska konstens guldålder. Sedan finns där inslag av mera sentida konst och det skapar spänst och bjuder på överraskningar.

Aines har förmågan att överraska. I utställningskatalogen finns en välskriven detektivhistoria av Anita Alamaunu från Torneås 300-årsfirande 1921. Här får figurerna som vi möter i utställningen ta plats som romanfigurer. Här får vi se Edelfelts ”Parisiskan” som välbeställd änka i Torneå efter en framgångsrik affärsman. Hon blir mordoffer när grannen, en konstnär som uppvaktar hennes husa, upptäcker en dyrbar målning bland hötorgstavlorna på det burgna hemmets väggar.

Sedan har Aines konstmuseum gjort det rätta efter denna odyssé i finsk konsthistoria: en grupputställning av Torneåtraktens unga konstnärstalanger. Där får vi se porträtt målade av Mira Kankaanranta och de är i så fin kontrast till de klassiska verkens nästan fotografiska ansiktsåtergivningar. Hennes ansikten är mera antydningar som betraktaren med fantasins hjälp får slutföra. Grupputställningen har i svensk översättning namnet ”Lapplands gyllene smulor” och den lever upp till namnet.