Sevärt och angeläget epos överfört till scenen

Linnea Axelssons poesi och de människonära skildringarna bär föreställningen "Ædnan", tycker NSD:s recensent.

"Föreställningen är angelägen och man kommer nära människorna i berättelsen, skriver NSD:s recensent. Från vänster: Nina Fex, Kristin Solberg, Lene Cecilia Sparrok.

"Föreställningen är angelägen och man kommer nära människorna i berättelsen, skriver NSD:s recensent. Från vänster: Nina Fex, Kristin Solberg, Lene Cecilia Sparrok.

Foto: Sören Vilks

Recension2022-02-15 10:07
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

SCENKONST

Ædnan

Giron Sámi Teáhter

Regi: Malin Stenberg, dramaturgi: Irena Krauss

Komposition: Magnus Stinnerbom

Medverkande: Nina Fex, Vincent Grahl, Paul Ol Jona Utsi, David Mjönes, Kristin Solberg, Lene Cecilia Sparrok

Kulturens hus, Luleå

Måndag 14 februari kl 19

Att sceniskt tolka ett nära 800 sidors epos skrivet i diktform kan nog vara en utmaning. I föreställningen "Ædnan" tar sig regissören Malin Stenberg an Linnea Axelssons samiska släktepos med samma namn.  Axelsson, som är uppvuxen i Porjus, fick Augustpriset för boken 2018, då den blev utsedd till årets svenska skönlitterära bok.

Regissören Malin Stenberg har tidigare bland annat regisserat ”Förklädd Gud” på Folkoperan. Och bland de sex skådespelarna märks Lene Cecilia Sparrok som 2017 fick ta emot Guldbaggen för bästa kvinnliga huvudroll, i filmen ”Sameblod”.

Föreställningen är angelägen och man kommer nära människorna i berättelsen. Tre generationer kvinnor och deras familjer skildras av sex skådespelare.

Berättelsen, som börjar 1913 och går till nutid, innefattar viktiga händelser som till exempel tvångsförflyttningar, nomadskolor, rasbiologi och Girjasmålet. Allt skildrat genom att vi får möta människornas levnadsöden och på nära håll se konsekvenserna. Svenska statens koloniala framfart med exploatering av älvar, byggandet av kraftstationer och gruvor är också sådant som förändrat livsvillkoren.

Föreställningen framförs på svenska och med vissa repliker på nordsamiska, som då textas på svenska mot bakgrunden.

I förhandsinformationen talas det om ett allkonstverk med koreografi och musik men det förekommer faktiskt ganska lite av den varan. Samma karateliknande rörelsemönster används mest för att markera att nu är det scenbyte. Musiken är fantastisk men den hörs tyvärr bara kort vid scenbytena, den innehåller bearbetningar av riktigt gamla inspelningar av jojk.

Scenografin består av en sorts stora klossar som flyttas runt och gestaltar olika situationer. Det funkar ibland och är rätt obegripligt ibland. Men Linnea Axelssons poesi är stark och bär långt trots att inramningen har sina brister.

Den 1,5 timmar långa föreställningen måste ändå sägas vara sevärd. Det är fortfarande många i vårt land som inte har en aning om denna del av vår gemensamma historia som påverkat människorna och samhället så mycket. Riksteatern i samarbete med Giron Sámi Teáhter tar nu föreställningen på Sverigeturné. "Ædnan" kan översättas till ”landet” på svenska.