Poesin har kommit till Råneå, den gick en trappa ner i biblioteket i det gamla kommunhuset. Den kom med en svart smålänning med rötterna i Nigeria.
Cletas Nelson Nwadike, 44, har gett ut fem diktsamlingar på svenska och han möter ungdomar i en kultur där poesin möjligen finns i musiktexter. I mötet med ungdomarna vill han ge poesin ett utrymme.
Han berättar om sin bakgrund, om barndomsåren i Nigeria, om att han var den förste i familjen som fick lära sig läsa på riktigt och skriva, och hur läsningen fångade honom.
- Jag läste högt för mina syskon och jag läste nyheterna ur tidningen för min pappa. Då kunde jag välja bort nyheterna han inte gillade. Vilken kraft jag kände när alla ville lyssna på mig.
Eleverna följer intresserat hans berättelse om hur orden fick så stor betydelse för honom och att han fortfarande skriver minst två timmar om dagen, när han inte arbetar. Och när han arbetar som fritidspedagog blir det ibland också poesi.
- Jag försöker få barnen att skriva dikter. Tänk att få se barnen ta bokstäverna till sig!
Cletas Nelson Nwadike är en glad poet när han framträder och fångar tonåringarna med sin berättelse - trots att mycket kommer att handla om döden.
- Svenskarna tillbringar så kort tid med den som dött. I Nigeria sitter vi runt den döde och redan efter någon dag sker begravningen. För oss finns inte döden, döden finns runt om oss, den döde äter och dricker med oss.
Hans dikter handlar också mycket om kärleken och om Afrika, men döden var följeslagaren under uppväxten i Nigeria.
- Mamma hade elva barn och jag var äldst. Först väckte mamma mig på morgonen och gav mig en kram. Sedan väckte jag mina syskon i tur och ordning. Det är viktigt att ha något som är ens eget, säger han om rollen som äldst i barnaskaran.
- Sedan började mina syskon dö.
Det är tyst i salen i källaren när Cletas Nelson Nwadike berättar, men det är ingen sorglig historia. Han berättar om döden och han ser glad ut. Han blir ännu gladare när berättelsen når Sverige efter den politiska flykten.
- Jag skrev mycket som regeringen tyckte var kul, säger han om varför han hamnade i Ystad 1990.
I flyktingmottagningen i Ystad fanns också kosovoalbanska flyktingar.
- Migrationsverkets stora buss kom och kosovoalbanerna skulle till Småland. Dom protesterade, dom ville inte till Småland. Men jag ville till Småland, det ordet lät så fint.
Till Småland fick han åka och där blev han kvar, i samhället Aneby. Där har han skrivit diktsamlingarna, utgivna på svenska.
- Jag älskar det svenska språket, de småländska författarna och deras drömmar. Vi är samma.
Han inleder samtalet med högstadieeleverna med frågan om någon skriver poesi. Motvilligt räcker två upp handen.
- En del väntar på att livet ska börja men det har börjat för länge sedan. Hur ska livets berättelse börja för att bli trovärdig. Du bestämmer själv hur din dikt ska börja. Vi måste våga tro på det som finns inom oss, säger han om hur orden ska lockas fram.
Sedan får eleverna ställa frågor om hans författarskap. Det blir konkreta frågor om hur gammal han är, när han började skriva, om han har barn och vad han vill förmedla.
- Jag vill berätta vad som händer efter livet, att vi finns kvar också efter döden. Det du gör mot andra stannar kvar. Döden är inte slutet, bara början.
Och så frågar en elev hur mycket tid han ägnar skrivandet.
- Förr var det fem till sju timmar om dagen. Då var det som ett heltidsjobb. Nu skriver jag två timmar om dagen.
Att Cletas Nelson Nwadike kommer till Råneå och träffar högstadieelever ingår i det som kallas Internationella spåret, som drivs av Statens kulturråd och biblioteken. Han är ofta ute i landet, träffar elever och talar om poesi. De elever han träffat i Råneå är som andra högstadieeelver.
- Det finns alltid de som är intresserade av poesi, men de är inte många. Det brukar vara två-tre varje gång. Många tycker att poesi är för högtravande, men det beror mycket på synen på poesi i hemmen.
Han har böcker med sig och säljer, men det ger ingen stadig och tillräcklig inkomst.
- Poesin kan man inte leva på. Därför är jag ofta ute och predikar, säger den nigerianske poeten från Aneby i Småland.