Elin Sundströms hus i Kyrkbyn fungerar som studio när podcasten spelar in nya avsnitt som publiceras varannan vecka.
"Välkomna till Bandkollen, de enda topp tio-listorna ni någonsin kommer att behöva".
Kring det runda bordet, med den mjuka filten, ska "diskografidissekerarna" Elin Sundström, Anton Alamaa och Patrik Niva prata om Michigan-punkarna The Stooges i några timmar. Det är podcast-lyssnarnas önskemål, tombolans val av band och poddarnas uppgift att tillsammans ta fram deras bästa låtar.
– Helt ärligt skiter jag i om det är 10 eller 10 000 som lyssnar. Lite beror det på att jag själv tycker det är så roligt, jag trodde inte att det skulle vara så roligt att lyssna på band jag inte vill lyssna på. Och snacka om det efteråt, säger Patrik Niva.
Det var efter att bandrepetitionerna ofta glidit in på andra band Anton Alamaa, som upptäckt folks sug efter listor, föreslog en ny sorts musikutövande.
– Jag hade tagit paus från musiken och ville göra något kreativt. Jag lyssnade på en massa poddar och tyckte att det verkade kul att sitta och snacka skit, då frågade jag de här, säger han.
– Svaret blev; "Självklart, fan vad kul – men du är tio år för sent ute".
Patrik Nivas första reaktion på frågan om att starta en podd var; "det är lite som att starta en blogg 2020".
Den 29 juli släpptes ändå det första avsnittet och har sedan dess utmynnat i ytterligare 16 band, närmare 35 timmar "Bandkollen" och flera veckor av musiklyssnande research.
– De flesta band har blivit bättre när jag har "Bandkollen-lyssnat", det är sällan man lyssnar på alla låtar från början till slut. De flesta gillar jag mer nu – förrutom Pixies som blev sämre när jag lyssnat på allt, säger Elin Sundström.
Patrik Niva:
– Jag trodde att ensam var stark, jag har aldrig fattat att det är bra att lyssna på musik tillsammans. I stället för KBT har vi det här.
Varje vecka drar tombolan fram ett nytt band som önskats av lyssnarna till "Bandkollen". Två veckor senare presenteras tio i topp-listan.
Samtidigt som covid-19 lamslagit musikscenen har perioden varit gynnsam för "Bandkollen" vars följarskara växer och Swish-bidragen ökar. Fler lyssnare har också gjort att samvetet kräver kontinuitet.
– Nu måste vi leverera, eftersom folk swishar pengar. Det är ganska tungt, det tar många timmar att göra en ordentlig genomlyssning, säger Elin Sundström.
Hon liknar podden vid en bokcirkel där tillfredställelsen är större än inkomsterna, som hittills inte kommit upp i samma nivå som utgifterna.
Mattias Alkberg, Angelica Hurtig och Robert Eriksson har redan tagit plats i podden och efter sommaren hoppas "Bandkollen" kunna bjuda in gäster från hela landet.
– Målet är att vi ska kunna ta upp folk, vi känner rätt mycket bra människor. Vi har hundra gäster klara för oss, det var det första vi gjorde – en lista med gäster till alla band, säger Patrik Niva.
Anton Alamaa kom med förslaget att starta en podcast när han märkte att suget efter listor och tips på ny musik var stort.
Bland önskegäster finns allt från Kajsa Grytt och Nicke Andersson till Ronka-Johnny och Joakim Åhlund. Målsättningen är att "gå plus minus noll och ha roliga coola gäster" – och främst få folk att börja lyssna på album igen.
– Inte bara listor med alla möjliga låtar och slussas vidare av Spotify till andra artister de tycker man ska lyssna på. Det är svinkul att gå in i ett band totalt, säger Elin Sundström.
Det leder också till att avsnitten fått tillåtelse att växa i omfång.
– Jag var lite orolig för två och en halv timmes avsnitt, orkar folk lyssna på det? Men det verkar vara det folk vill ha. Tre timmar med tre människor som sitter och lyssnar på musik, säger Patrik Niva.
Krävs mycket research för att berätta om banden?
– 85–90 procent är draget ur röven. Många gånger har det stämt, men när man har lyssnat i efter hand tänker man "Vad är det jag sitter och säger?"
Elin Sundström, Anton Alamaa och Patrik Niva har podcasten "Bandkollen". Hunden Hedda har bollkollen.