Redan när man kliver in genom dörren till kontorslokalen i södra Stockholm där Verket Produktion håller till märks det att det är en kreativ arbetsplats. I ett av rummen förvaras rekvisita från tidigare filminspelningar i form av ett tiotal ormbunkar, en stationsskylt och en docka i naturlig storlek.
I dag är det lugnt på produktionsbolaget som Jerry Carlsson driver tillsammans med två kollegor, han är ensam på kontoret. Om några dagar väntar en resa till Göteborg för att medverka vid filmfestivalen där. Årets upplaga av den vanligtvis välbesökta festivalen blir annorlunda. I och med pandemin visas alla filmer digitalt över nätet. Förändringen gör att det går att se filmerna över hela Sverige, men känslan av en fullsatt biosalong försvinner.
— Det häftiga med en premiär är att man får titta på filmen för första gången med en publik. I år blir det inte så vilket nog kommer kännas lite speciellt. Som regissör har jag ingen aning om hur publiken uppfattar filmen. Men det känns ändå fantastisk kul att få vara med på festivalen, säger Jerry, som är aktuellt med två kortfilmer.
Först ut är ”Lyckad upptining av Herr Moro”. Filmen är en del av Svenska Filminstitutets och SVT:s satsning ”2021" där sex regissörer fått i uppdrag att gestalta Sverige hundra år framåt i tiden. I Jerrys bidrag står den äldre mannen herr Moro i fokus. Filmen skildrar när han får veta att det är möjlig att tina upp hans partner som varit nedfryst i fyrtio år.
— Det är någon slags omvänd sorgeprocess, att man får veta att en person som varit borta plötsligt ska komma tillbaka. Jag ville undersöka hur man kan känna inför det och fundera över hur vi människor reagerar emotionellt på framtida tekniska lösningar, berättar han.
”Nattåget” hade världspremiär på Venedigs filmfestival i september i fjol och visningen på Göteborgs Filmfestival blir den första i Sverige. Filmen är en av sex nominerade till kortfilmspriset Startsladden.
— ”Nattåget” är inspirerad av ett minne från när jag var 18 år och sökte en filmkurs på Dramatiska Institutet. Jag tog tåget från Älvsbyn till Stockholm, gjorde en tjugo minuters lång intervju och tog nattåget hem igen. På vägen hem hamnade jag mitt emot en kille som mötte min blick. Det var första gången som jag upplevde en ömsesidig attraktion med en kille.
Att göra film av sina egna upplevelser är inget Jerry är främmande för.
— Jag lånar alltid något personligt till mina filmer. Det här är ett minne som är viktigt för mig, händelsen fick mig att omdefiniera vem jag egentligen ville vara. Filmen är ett sätt att dela med mig av den känslan.
Trots att det på pappret är två ganska olika filmer anser Jerry att det finns en hel del som förenar dem.
— Jag tycker själv att alla mina filmer undersöker vad det är att vara människa. Och även om de skiljer sig åt handlar båda om en person vars tillvaro förändras i grunden.
”Nattåget” är inspelad i Norrbotten, på järnvägsmuseet i Karlsvik och i filmstudion i Sävast. Att han återvänder norrut för att filma har flera orsaker.
— En stor del av det är att jag är uppvuxen i Piteå och åren som jag bodde där har format mig. Sedan tycker jag att det är roligt att spela in film i Norrbotten. Det finns en härligt hjälpsam och positiv energi under filminspelningar där som jag inte upplever i Stockholm.
Fotnot: Under Göteborgs filmfestival premiärvisar även Arvidsjaurs Patrik Eklund och Kirunas Liselotte Wajstedt filmer. Eklunds kortfilm "Finito" beskrivs som en framtidsdystopi med glimten i ögat och Wajstedts dokumentära "Moai báhtaretne" reflekterar kring pandemins inverkan på människors hemlängtan.