Redan långt innan de första ackorden, läggs tonen an. Kent-utställningen På nära håll (som producerades av Piteå dansar och ler 2010) har tagits in kvällen till ära. Och från Jan Wimanders och Richard Forrests hyllningsexposition med skivomslag, affischer och diverse bidrag från fans, är steget inte långt till Carolina Wallin Peréz - som ju gjort sig känd genom att tolka Kent.
Med den bejublade konserten i Piteå stadskyrka under årets PDOL färskt i minnet, var det många som hade letat sig till Acusticum. Black box (vilken fantastisk lokal för övrigt!!) var helt fullsatt.
Till en ljussättning i toppklass smyger hon så in. Carolina. Lite sval, nästintill nonchalant (eller blyg?!), inleder hon med Ingenting, Om du var här och De andra. Och det är musikaliskt så nära perfektion man kan komma. Carolinas röst är lika ljuv som solid och hennes timing eller känsla för när tonerna ska klippas är felfri. Åh, det här är så snyggt, sensuellt och faktiskt också fruktansvärt svängigt.
De flesta låtarna från albumet Pärlor och svin från 2009 radas upp, liksom någon ny Kent-låt. Bäst är 747 och Musik non stop. Och ja, såklart, bröllopssönderspelade Utan dina andetag.
Men. Jag hade faktiskt velat ha lite mer av Carolina. Utan mikrofonen framför sig ser det ibland ut som att hon inte riktigt vet var hon ska ta vägen. Och leendena, de delar hon nästan bara med bandet. Det är lite konstigt när jag tänker på det, för så mycket känsla som hon levererar, borde det synas även i henne ansikte.
Att hon håller det hela avskalat och enkelt är dock en helt annan sak och en stor del av behållning. Det är så det ska vara - som en perfekt, underbar lag.
I övrigt: Ett extra plus till ljussättningen. Bara den var en show i sig.