Darin har egentligen allt som krävs för att bli en riktigt stor stjärna – röst, danssteg och scenshow håller högsta klass – men ändå är det något som saknas för att han ska nå hela vägen fram. Snyggt producerade radiohits och en peppad Darin till trots så får jag känslan av att jag tittar på en blekare kopia av Darins amerikanska idoler snarare än en färdig artist på egna ben.
Med det sagt så är festivalens sista stora konsert absolut inte dålig. Tvärtom. Stundtals håller Darin och hans duktiga liveband riktigt hög nivå och jag kan lova att alla skrikande ungdomar längst fram har en annan upplevelse av spelningen än undertecknad.
Under den dryga timmen långa konserten luftar Darin allt från gamla hits som Step up och Money for nothing till Olle Ljungströmcovern En apa som liknar dig men det är framför allt i de egna lugnare låtarna där Darins starka röst tillåts stå i centrum som konsertens höjdpunkter nås. I synnerhet den snygga electro-balladen Same old song. I nuläget har inte Darin karisma och scennärvaro nog för att fylla kostymen av en svensk Timberlake eller Usher men med tid kanske detta ändras. Talangen och framför allt rösten har han tvivelsutan.