Att Mani (Överkalixmål)
Mörkre fåll å he veļ naada sö smaningo
Graadersgļäse väis minus tjoto
Stjernnen sönes da he stjeires
Säi huri fåortt so mårnna feiļes
Ållrair fļair viiko seran märka birt a fräos
Å tjöörda kräop nä djöni veega ini häosen
Sö åintjeli ji biig in mäor, ve gräos å sni å tööra löiv
Om bera att mani jer somarn tilbaga
Da hä äisn lemt aan å åbarn birt a vaaga
Da hä löive språkke äot å såoļa löis jåo döine runt
Da hä skåojen öbene si å läive jer jåo juveļit
Röimdn swårtt å tåom å äotan släot
Å ji jer sö reed da ji gär äot
Reed da ne jer naada o deen
Reed för ad veļ kwåår aleen
Hendren däär å fäinggra stöiv nä kräinggo skåveļn
Raina ini sni-råiko oba döins vei
Hin ini mörkren gär men vild, finn veijen haim, å ivileiv
Om bera att mani jer somarn tilbaga
Da hä äisn lemt aan å åbarn birt a vaaga
Da hä löive språkke äot å såoļa löis jåo döine runt
Da hä skåojen öbene si å läive jer jåo juveļit
Äingge folk so röir si, oba Brenn
Å sni-dräiva frembro fönsteren
Ji säi äint beri å streend å skåoj,
Regen dana til he skå snåo
Undi bļaest täima, taintj ji stååndo oba better täin
Grönska oba kneira å midnattssåoļa djöni gärdiina mäin
Ji skå bera ta ne kålt, säi främet, läinkt bårttro ållt
Om bera att mani jer somarn tilbaga,
Da hä äisn lemt aan å åbarn birt a vaaga
Da hä löive språkke äot, å såoļa löis jåo döine runt
Da hä skåojen öbene si, å läive jer jåo juveļit
Om bera att mani jer somarn tilbaga
Da hä äisn lemt aan å åbarn birt a vaaga
Da hä löive språkke äot å såoļa löis jåo döine runt
Da hä skåojen öbene si å läive jer jåo juveļit
Åtta månader (Svensk tolkning)
Byavägens skymning den är blå,
termometerns grader minus tjutvå
Stjärnor syns när molnen far,
och natten kommer att bli klar
Sedan flera veckor så har marken varit frusen,
och nu kryper kylan genom väggarna i husen
Bygger mur vid min fasad,
grus och snö och vissna blad
Om bara åtta månader är sommaren tillbaka
Då har isen släppt sitt grepp och fisken börjat vaka
Då har löven spruckit ut och solen lyser dygnet runt
Då har skogen öppnat sig, då är jag mig själv igen
Rymden svart och tom och utan slut,
och jag är så rädd när jag går ut
Rädd för alla mörka dar,
rädd för att bli ensam kvar
Händer domnar bort
och fingrar vitnar nu runt snöspaden
På dödens väg går renarna i snöröken
Här i mörkret ska man treva,
famla runt men överleva.
Om bara åtta månader är sommaren tillbaka
Då har isen släppt sitt grepp och fisken börjat vaka
Då har löven spruckit ut och solen lyser dygnet runt
Då har skogen öppnat sig, då är jag mig själv igen
Ingen själ syns röra sig i byn,
och polarnatt täcker hela vyn
Utav berg och skog och stränder,
räknar dagar tills det vänder
Genom blåa timmar så finns bilder kvar i fantasin
Av grönska på mitt knä
och midnattssol igenom min gardin
Jag ska bara ta det kallt,
se rakt fram långt bortom allt
Om bara åtta månader är sommaren tillbaka
Då har isen släppt sitt grepp och fisken börjat vaka
Då har löven spruckit ut och solen lyser dygnet runt
Då har skogen öppnat sig, då är jag mig själv igen