I en liten stad uppflugen på en Brasiliansk bergssluttning lever Otto och Ada sina liv. I hela fem decennier har de varit gifta när Ada hastigt avlider. Ingenting är färdigt, hon har inte vattnat krukväxterna, inte bäddat sängen och i en balja ligger ett lakan fortfarande i blöt.
Otto lämnas handfallen, han tappar lusten att gå ut och börjar beställa sina matvaror hem till dörren. De varubud, brevbärare och apotekare som kommer till honom känner på sig att han inte vill bli störd och besöken blir konstlade och obekväma.
Genom Adas redogörelser har den tillbakadragne Otto lärt känna grannarna. Hans hustru har vid deras köksbord bedrivit en slags skvallercentral och därefter viskande berättat allt av intresse för honom.
Nu när inte Ada längre finns är han helt isolerad och måste lyssna vid väggen efter lösryckta meningar, hushållsapparater och skrivmaskinsknatter. Så småningom får han ändå en viss kontakt med de kufiska invånarna i kvarteret och det är då han börjar ana att något inte står rätt till. Att något undanhållits honom.
Salladsnätter är en titel som lockar, och historien bakom denna är Ottos sömnlöshet och Adas recept på hur den ska lindras. Genom att dricka ett blaskigt avkok på grönsallad.
Detta är en liten bok om man ser till formatet och det är en liten värld som skildras. Känslan är ändå att kvarterets människor bär mycket inom sig. Till exempel apoteksbiträdet Nico som är besatt av att läsa bipacksedlar och spekulera i mediciners biverkningar, eller senhor Taniguchi en hundraårig japansk sergeant som drabbats av Alzheimers.
Varför jag har så svårt att ta till mig berättelsen kan jag ana. Intrigen är för otydlig. Det hela kommer liksom aldrig igång, och ingen av karaktärerna lyckas heller gripa tag och dra in mig i handlingen. Efter att ha läst en intressant omslagstext samt gnuggat händerna över en mycket lovande inledning känns det extra trist att boken inte lever upp till mina förväntningar.