Hanna och Åke är ett medelålders par, han träslöjdlärare och hon läkemedelförsäljare. De är lagom tråkiga, följer sina dagliga rutiner och trivs ganska bra med livet.
Lite i förbifarten berättar så en god vän för Hanna att hon och hennes man besökt en swingerklubb. Hanna blir väldigt intresserad och kan inte släppa tanken på att hon också vill prova. Åke tror först inte sina öron när hon smyger fram förslaget, men han vill ju inte vara den som alltid säger nej.
Dagen kommer då de ställer in sin GPS och styr iväg mot en adress i grannstaden. Onödigt uppsnofsade då alla kläder ändå ska tas av. De ser sig storögda omkring i lokalen och försöker sedan, mitt bland allt hängande och slängande, göra något så normalt som att ta en kaffe. När det på håll och kanter börjar hetta till tar dock obehagskänslorna över och de bestämmer sig för att åka hem.
Inte långt därefter får de ett brev. Ett av de andra paren har fattat tycke för Åke och Hanna och vill bjuda hem dem på middag.
Bengt Ohlsson rör sig mellan ytterligheterna. Från det torra vardagslivets vedermödor till vilda lekar mellan främmande lakan. Texten är luftig och lättläst. Författarens skarpa iakttagelser och närgångna skildringar gör mig helt överväldigad. Sällan läser jag något som både i berättande text och dialog känns så äkta. Ibland blir det nästan för närgånget och vissa beskrivningar hade jag gott klarat mig utan. Vad jag menar är givetvis sängkammarscenerna där jag knappt förmår att kisa mot texten.
Bengt Ohlssons debuterade 1984 men hans stora genombrott kom 2004 då romanen Gregorius belönades med Augustpriset. Gregorius är en parafras på Hjalmar Söderbergs Doktor Glas, skriven ur den ”förskräcklige” pastorns synvinkel. Förutom romaner, noveller och pjäser skriver Bengt Ohlsson även krönikor i DN och han uppskattas för humoristiska och raljerande skildringar av vardagsliv och samhällsfrågor.
Även Swing har en komisk ton och Bengt Ohlsson tar fram det fåniga i människors strävan efter att inte vara så trista. Uppfattningen att man måste hänga med i tiden och experimentera med nya saker, trots att man kanske inte vill, och bara för att man tror att alla andra gör det.
Vad jag funderar på i efterhand är berättelsens abrupta slut. Bokens plötsliga död. I detta sammanhang finner jag det lämpligt att uttrycka att jag helt blir tagen på sängen.