När livet inte tog den riktning man tänkt sig. När familjens förmåga är begränsad på grund av sjukdom. När tanken mal om att kunna erbjuda sina barn något bättre. När man helst vill ägna tid åt det man är bra på och dessutom utbildad i.
Går det att komma ut?
Mathias Rosenlund gör ett försök – ett riktigt bra sådant.
I Kopparbergsvägen 20 får vi följa litteraturstudenten Mathias, som med snuttjobb försöker försörja sina barn och stötta sin sjuka fru.
Men först en utvikning: I skrivande stund genomför Sifo en inkomstundersökning bland Sveriges författare. Jag kan lova att den kommer fram till att författare har betydligt lägre inkomster än många andra yrkesgrupper. Det är ingen nyhet.
Nyheten är att en författare försöker beskriva detta – och följderna av taskig ekonomi – i skönlitterär form. Ett Kamikazeuppdrag? Ja, kanske. Hursomhelst är risken för gråtkväde stort. Men Mathias Rosenlund är skicklig nog att inte gå i den fällan. Istället erbjuds vi en Yardenliknande skildring. Ofta sker utblicken från ett köksbord i stadsdelen Myrbacka i Vanda, Finland.
Tillbakablickar ges till Fittja, där Mathias levde sina första år. Men nu gäller Myrbacka – och en ung familj som ska skapa liv och framtid.
Oddsen är inte de bästa. Eller som Mathias skriver: ”Jag är i kläm mellan två världar. Jag är fattig, men bildad. Jag skriver litteraturkritik i Hufvudstadsbladet och andra finlandssvenska tidningar, men min plats är perifer.”
Hans fru lider av bipolär sjukdom, har panikångest och ätstörningar. Tillsammans har de två barn. Myndigheterna vet att värdera denna konstellation till 2 100 Euro i månaden. Summan motsvarar en enda persons lön för 40 timmar per vecka.
Rosenlunds skildring är naken, påträngande och stundtals skitjobbig att läsa. Det senare kanske skrämmer, men det ska läsas i kontext av den tilltagande kylan i ett krackelerande välfärdsfinland (eller i ett dito välfärdssverige).
Därför kommer fler böcker som Yarden och Kopparbergsvägen 20 att skrivas. Det är oundvikligt. Som läsare har vi all frihet att läsa något som är betydligt mera lättsamt. Men det vore dumt. Då missar vi de nödvändiga berättelserna om vår tid. De som är här och nu.
Mathias Rosenlund kunde säkert ha skrivit en lättsam och underhållande bok. Han är förvisso fattig, men äger språket. Livsbetingelserna gjorde valet enkelt för honom.
Mathias Rosenlund har en hemsida: mathiasrosenlund.com. Om ni går in på den finner ni en svart bakgrund med vit text: Mathias Rosenlund, författare. Det är allt. Kanske ett statement mot bakgrund av det som berättas i boken?