Handen på hjärtat, både titeln och det aprikosfärgade omslaget förvarnar om en bok som kommer att innehålla mycket slisk (tantsnusk). Är därför mycket skeptisk när jag påbörjar läsningen och tänker att i brist på annat får den duga. Till min glädje är den inte alls så tramsig som jag förväntat mig, och jag konstaterar att den intetsägande svenska titeln Handen på hjärtat måste vara helt tagen ur luften.
I engelskt original heter boken When you walked back into my life, vilket bättre speglar handlingen, hur Finn kommer tillbaka till Flora efter att ha varit spårlöst försvunnen i tre år.
Den sympatiska Flora, hängiven sitt jobb som hemsjukvårdare åt en gammal dam, har under tiden som gått varit nere på botten och vänt. Hon har lyckats ta sig igenom den djupa depression som drabbade henne när Finn utan ett ord gav sig av och äntligen känner hon sig redo att börja leva.
Naturligtvis råkar hon just då, vid matvaruaffärens grönsaksdisk, stöta ihop med honom igen och gamla sår rivs upp. Enligt honom är hela försvinnandet ett stort missförstånd och denna gång lovar han henne evig trohet. Frågan är nu bara om hon kan förlåta. Ska hon våga ta chansen?
Författarinnan Hilary Boyd är precis som huvudkaraktären Flora utbildad sjuksköterska, bosatt i London. Hennes debutroman Torsdagarna i parken fick fina recensioner och blev omtalad som granny-lit då hennes karaktärer i denna berättelse var pigga sextioplussare.
Även i Handen på hjärtat handlar det om mogna människor. Flora är i fyrtioårsåldern, och borde kanske veta bättre än att gå på samma nit igen, men när det kommer till kärlek finns inget sunt förnuft. Det överhängande hotet, ett nytt förväntat svek, är vad som gör denna kärlekshistoria intressant.
Som läsare vet vi att Finn inte blivit ett dugg bättre, och att få detta bekräftat driver läsningen framåt. För mig blev boken en underhållande verklighetsflykt från kalla och regniga junidagar, likväl kan den rekommenderas som avkopplande tidsfördriv i solstolen.