Perfekt - men redan gjort

Hon har några album i ryggen och en uppskattande publik. Och nya albumet Ö är svenskt, svalt och perfekt för Svensktoppen.
Men Pernilla Andersson låter frustrerande mycket som något annat. Eller någon annan. Hela tiden. Det är lite Cajsa-Stina Åkerström, lite Eva Dahlgren, Lite Kajsa Grytt och sådär håller det på. Kanske är det därför albumets två covers, Eldkvarns Huvudet högt och Hasse och Tages Att angöra en brygga fungerar ovanligt bra.
Det är trist att inte kunna ge Ö ett högre betyg än godkänt. För det är genuint, fint och väldigt kompetent, och Pernilla Andersson har en riktigt behaglig röst. Verkligen. Problemet är den totala bristen på originalitet.