Det mesta är sagt om Girls bakgrundhistoria. Om frontmannen Christopher Owens uppväxt i den stenhårda sekten Guds barn, om uppbrottet, det omfattande knarkandet och hans glupska aptit på amerikansk populärkultur.
Rätt eller fel, men den kunskapen gör det är lättare att läsa låtarna på bandets andra skiva Father, son, holy ghost. Att förstå var den där oväntade skevheten kommer ifrån, mitt i ett alldeles vanligt indierockriff, att uppskatta blinkningarna till 60-talet och begripa varför Bibelreferenserna känns så självklara i den vackra balladen Vomit.
Girls debutplatta Album var 2009 års mest kritikerhyllade i Sverige. Den här skivan lär inte mötas av samma unisona hyllningar, eftersom det i ärlighetens namn inte har hänt så mycket sedan sist. Samtidigt är det omöjligt att inte förföras av Christopher Owens målmedvetna vilja att späcka varje enskild låt med livsbejakande inslag, både musikaliskt och lyriskt.