Häftigt - men inte in under skinnet

Del två i Robyns Body talk-trilogi gör inte lika ont som ettan, som släpptes i juni. Här är det snarare fötterna än hjärtat som sätts i rörelse. Tyvärr. Låtar som We dance to the beat och Criminal intent är förstås hur coola som helst, men lämnar mig ändå smått oberörd.
Robyn rappar, sjunger med robotröst och gör duett med Snoop Dogg. Det råder inga tvivel om att hon är svinhäftig.
Men den här gången når hon inte riktigt in under skinnet.
Några undantag finns naturligtvis. Ett är Hang with me, som vi hörde akustiskt på förra skivan (för övrigt, lite överraskande, en låt som skrevs av Klas Åhlund och spelades in av Paola Bruna redan för några år sedan). Robyns andra version av den är mer dansant, men har ändå den där nerven som förra albumets bästa spår hade. Det har även öppningsspåret In my eyes.
Dramatiska Indestructible är också vacker, och jag gissar - och hoppas - att det är den hon tar med sig från den här plattan och gör i klubbtappning på Body talk pt 3.