De går sina egna vägar

Att kategorisera Göteborgsduon Wildbirds & Peacedrums som ”alternativ pop/blues/jazz” är egentligen meningslöst för Mariam Wallentin och Andreas Werliin gör precis som de vill. De rör sig i gränslandet, hela tiden mellan kategorierna, med avundsvärd lätthet.På Rivers har de rest till Island för att samarbeta med den tolv man starka kören Schola Cantorum Reykjavik Chamber Choir, samma kör som medverkar på Björks platta Medulla. Ena halvan av skivan är präglad av det samarbetet. Den har en lätt sakral framtoning, men utan att förlora det grymma sväng som Wildbirds & Peacedrums också står för.På den andra halvan är det bara Mariam och Andreas på trummor, sång, oljefat och orgelbaspedaler. Det är mer avskalat, men innehåller ändå förvånansvärt många intrikata lager. Någonstans anar man ett släktskap med Kate Bush i hennes mer experimentella dagar, med Björk, med 80-talsband som Japan och Dead Can Dance.Fast Wildbirds & Peacedrums klarar sig utan sådana referenser. De går sina egna vägar – och när det låter som på inledande Bleed like there was no other flood är jag beredd att följa dem vart som helst.