Ännu ett mord har begåtts i Sandhamn. I Viveca Stens sjätte kriminalroman I farans riktning är det krigskorrespondenten Jeanette Thiels som får sätta livet till.
Viveca Sten vill i denna bok skildra ett Sverige som den senaste tiden blivit kallare, och detta gör hon genom den assyriske polisen Aram samt partiet Nya Sveriges inblandning i mordhistorien. Hon lyckas dock inte göra denna kyla så kall som den borde vara och med många lösa trådar kan hon mot slutet inte knyta ihop säcken på ett helt tillfredsställande sätt.
Det här är det första jag läser av Viveca Sten, däremot har jag med stort nöje sett flera avsnitt av Morden i Sandhamn, tv-serien som är baserad på hennes tidigare böcker. I farans riktning känns på något sätt livlös och detta beror nog på att författaren mest koncentrerar sig på mordgåtan och snålar med miljö och karaktärsbeskrivningar. Kriminalinspektör Thomas Andreasson och hans barndomsvän Nora Linde, vilka ska vara huvudpersoner, upplevs som bleka och tråkiga. Kanske är det så att jag på grund av tv-serien fått en förutfattad bild av det hela. Miljö, människor och relationer brukar ju vanligtvis skildras på ett fylligare sätt i böckernas värld, men i det här fallet är det precis tvärtom. Tv-serien är långt mer intressant.
Ändå vill jag inte framstå som helt igenom grinig. Trots allt så sitter jag ju där i solstolen, ivrigt läsande för att få veta vem mördaren är. Stundtals är det dessutom ganska spännande. Boken är liksom många andra deckare en bra avkoppling under lata sommardagar, lättläst och lättsmält.