Så här börjar Tyst territorium: ”Fakta i målet är egentligen enkla. Västsaharierna har rätt till sitt eget land. Internationella domstolen i Haag konstaterade det redan 1975 när Marocko bad att få frågan utredd. Spanien lovade västsaharierna självständighet när de lämnade sin gamla koloni samma år, helt i enlighet med FN.”
Med det sagt skulle den här boken inte behövas skrivas. Men trots lärdom av flera stora krig och konflikter under 1900-talet förvägras fortfarande mängder av människor sina rättigheter.
För västsaharier är inte kolonialism ett historiskt ord. De lever under den. Och vi i välmående Sverige kan vara just välmående eftersom vi köper fisk, frukt och fosfat från ockupationsmakten Marocko, i strid med FN:s regler.
Alltså behövs den här boken. Den ger inblickar i en kallhamrad kolonialism som pågår tätt inpå knutarna till de välbevakade europeiska gränserna.
Lars Schmidt och Fredrik Laurin fick göra en annorlunda resa för att kunna skildra västsahariernas villkor. Att uppge att de var journalister hade inneburit stopp i den första av ockupationsmaktens otaliga vägspärrar. Men det finns alternativ för den listige och för dem som vill resa på ett alternativt sätt.
Boken är delvis i dagboksform med insprängda historiska fakta som ger bakgrund till konflikten. Kopplingar görs också till den franske äventyraren Michel Vieuchange (1904–1930) som besökte staden Smara när Västsahara var i kamp mot spansk och fransk kolonialism. Staden blev nästan helt förstörd 1913. Två år efter Michels bortgång i dysenteri gav hans bror ut Michels skildringar, Smara – den förbjudna staden.
Bokens undertitel – sju reportage om Västsahara – lever verkligen upp till vad den lovar. Det är en behållning att läsa välskrivna reportage som alltmer börjar bli en bristvara i dagstidningar.
Det välskrivna gör också att den här boken har chanser att nå ut till fler än dem som hängivet följer västsahariernas kamp och villkor. Bra och genomarbetade reportage gör en lycklig som läsare även om de handlar om sådant som minst av allt har med lycka att göra. Kolonialism, till exempel.
Tyst territorium är ingen dussinbok. Den vill berätta om något angeläget. Rekommenderas.