I ett frodigt grönskande Norrbotten, närmare bestämt i Byn mellan Boden och Luleå utspelar sig Lena Callnes roman Smultron, sex och sju sorters kakor. Den handlar om ålderstigna Isa Dahlberg som efter nästan ett helt liv i Stockholm återvänder till hemtrakten och bosätter sig på ett pensionat ägt av Lotta Lund och hennes alkoholiserade make.
Isa framställs till en början som en gullig gammal tant och därför blir man brutalt överraskad när hon plötsligt planerar att ta livet av en man i byn, vad det verkar är det dessutom en rätt så trevlig herre.
Det jag först tror är ett skämt visar sig vara fullaste allvar. Hon tänker lura ut honom i skogen, få i honom sömnmedel och slå en sten mot hans tinning. Författaren borde nog i ett tidigare skede ha bjudit på någon slags förvarning om att det inte står rätt till med huvudkaraktären.
Genom prologen förstår man i och för sig att hon varit med om något tragiskt, något som rör barnbarnet Smultron, och att hon vill sona sin synd genom att rädda vilsna själar. Det är dock svårt att känna sympati för en skrupelfri mörderska.
Att tanten därefter visar sig vara översexuell, vilket leder till att det tilltänkta offret avlider av naturliga orsaker innan han alls hunnit få i sig den preparerade kaffemjölken, är en annan historia.
Isa tar sig stora friheter och man blir osäker på var man har henne. Vacklar gör även några av de andra karaktärerna. Vad gäller miljöbeskrivningar finns det däremot ingenting att klaga på. I Byn står häggen i sin allra vackraste blom, sommarnätterna är ljusa och vindarna ljumma. Här drar lätta molntussar fram över en blå himmelsfond samtidigt som ljuden av traktorer, höfläktar och kluckade vågor förkunnar sommaren.
Lena Callne målar upp härliga bilder. Hennes språk är behagligt och lättsamt fast med inslag av en mer allvarlig och känslosam ton när det rör Isas barnbarn Smultron. Precis som titeln säger handlar boken om Smultron, sex och sju sorters kakor. Den är en sentimental sommarskildring fylld av livsbejakande fruntimmer och deras hallongrottor.