För tio år sedan väckte dåvarande finansminister Pär Nuder en känslostorm när han pratade om fyrtiotalisterna som ”köttberget” apropå den demografiska utmaning som Sverige står inför. Alltfler blir allt äldre och det kommer ställa stora krav på framtida förändringar inom äldreomsorgen. Ändå har resurserna dit inte alls ökat i samma takt som behoven. Så de stora frågorna är förstås - hur ska finansieringen lösas och vad kommer inkluderas i det offentliga åtagandet framöver?
Det vill Thord Eriksson bland annat diskutera i sin bok Folk dör här där han tar ett brett grepp om äldreomsorgen. Det började med att hans pappa hamnade på ett kommunalt äldreboende i Köping ungefär samtidigt som DN skrev om vårdskandalen på Koppargården i Vällingby. Det drevs då av riskkapitalbolaget Carema. Blöjvägningen blev löpsedlar och upprörde alla.
Eriksson fick i uppdrag av Dagens Samhälle (DS) att granska historien i sömmarna och han kom då fram till att det fanns många brister på Koppargården, men att det ändå inte var sämre där än på många andra ställen. Däremot underkände han mediernas bevakning som han menade var vilseledande och sensationslysten. På kuppen blev DS anklagad av DN för att ta emot mutor av Carema!
Eriksson har således flera ärenden med sin bok. Stora delar av den upptas av de mediala turerna kring Carema-skandalen och handlar mer om pressetik än om äldreomsorgen. Men därutöver undersöker han äldreomsorgens tillstånd i landet och jämför också olika äldreboenden, kommunala med privata och även Koppargården under Caremas tid med hur det blev efter det att kommunen själv tog hand om verksamheten.
Det blev inte bättre. Han menar att äldreomsorgen har generella brister, man har tex bättre koll på medicinsk omsorg än social omsorg. Ensamhet och tristess är man dålig på att hantera. Men kvaliteten på vården verkar inte bero på om ägandet är privat eller offentligt. Det finns stora skillnader, det finns ju 290 kommuner i Sverige, men enligt Eriksson beror skillnaderna mer på andra faktorer än ägandeformen.
Han efterlyser en politisk debatt om den framtida äldreomsorgen och vill att man tar ett helhetsansvar för de gamlas hälsa. Han hävdar att vi måste rikta kritiken mot politikerna, för idag är äldreomsorgen en het potatis. Alla partier är medvetna om att problemen hopar sig vid horisonten, men ingen vill ta i dem. Det kommer betyda kraftiga skattehöjningar eller sänkta krav, ingetdera något man får röster på. Och under ett valår håller alla tyst.