”Geografen Axel Hamberg 1863-1933 gjorde ingen skillnad på vetenskap, forskning och fjällvandringar.” Den sammanfattningen kan vara god nog när man ställs inför fjällfotografen Tore Abrahamssons senaste verk, med ett omslag prytt av snöiga toppar, speglande vatten och karg natur. Läser man boken utifrån trilogin vetenskap, forskning och fjällvandring faller pusselbitarna snart på plats.
Visst var det vetenskap och forskning eftersom Hambergs karriär började med resor till Grönland och kröntes med en professur i Uppsala. Trots detta får vi inte avskräckas av seriebeteckningen, Acta Bothniensia Occidentalis nr 33, eftersom Abrahamssons bok fraktiskt är lättillgänglig i bästa bemärkelse. Visst är det fjällvandringar – och detta i allra högsta grad. Där kommer vårt Sarek in i bilden.
Redan 1895 skulle Hamberg bestiga ”Sarjektjåkkå” och detta skildras i Svenska turistföreningens årsbok året efteråt. Samtidigt gav det mersmak. Han gav sig själv en forskningsplan, ville kartlägga framför allt glaciärerna i Sarek. Med facit i hand ägnade han varje sommar utom två mellan 1895 och 1931 åt den uppgiften. Ett steg på vägen var doktorsavhandlingen 1901.
Detta innebar fjällvandringar, med tunga bördor, med hjälp av bärare och klövjerenar, med kunskapsinsamling om tält och proviant. Och dessutom ett grundarbete där hans kartläggning av Sarek kommit flera generationer fjällvandrare till glädje. Hambergs ”lilla röda” eller Sarekfjällen – Vägledning för färder i högfjällen mellan Lule Älvs källarmar från 1922 har blivit en klassiker som t o m givits ut på nytt. Så långt gav Hambergs arbete tredubbelt resultat, årsboksartikeln, doktorsavhandlingen och handboken.
Abrahamsson har bokstavligt talat vandrat i samma spår med Axel Hamberg och Sarek. Visst är det en inspirerande och lockande bok som fjällfotografen lämnar över åt oss. Minst lika lockande som vad Hamberg presenterade på sin tid men då från ett område bortom väg och fjällflyg. Nämner vi ytterligare en skildrare, Borg Mesch och hans klassiska bilder, så kan vi överblicka tre fotografers sätt att beskriva Sarek. Alla tre är representerade i boken. Borg Mesch är inte svår att återfinna, med sina sepiatonade Sarekbilder. Betydligt knepigare är det att skilja Hamberg och Abrahamsson. Ibland framgår det av texten, ibland av bildstil och teknisk utformning, men som sagt ibland uppstår svårigheter.
Inkörsporten till Sarek var tämligen given, nämligen Kvikkjokk. Där sommarbodde under åtskilliga år uppsaladocenten Bengt Erik Rydén som även forskade om Hamberg och livfullt visste att berätta om sin ”föregångare”. En av Rydéns uppsatser, nämligen ”Forskning bakom ett världsarv. Axel Hamberg och Sarek”, kommer särskilt i mina tankar. Därmed antyds även en sak som inte tidigare nämnts, att Sarek ingår i världsarvet Laponia.