Santorini sägs vara en av världens mest hänförande platser, med branta bergväggar som stupar rakt ner i en djup lagun och en magisk solnedgång vilken lockar turister från alla världens hörn. På denna grekiska ö utspelar sig Alexander Maksiks nya roman Något att hålla fast vid.
I berättelsen lever den liberianska flyktingen Jacqueline sida vid sida med soldyrkande semesterfirare. Under dagarna vandrar hon runt på stränderna och erbjuder fotmassage, låtsas vara en bekymmerslös amerikansk student i behov av lite extrapengar. Nätterna spenderar hon i grottor och ofärdiga hotellkomplex eller liggandes på marken under stjärnorna.
Hon är hungrig, ibland på gränsen till kollaps, men svälter hellre än att stjäla eller snylta på välvilliga restaurangägare. I Liberia har hela hennes familj utplånats och de händelser som bränts fast på näthinnan plågar henne ständigt. Hon är ensam i världen men hennes döda mammas röst uppmanar henne att kämpa vidare.
Alexander Maksik har ett språk lika flyktigt som vinden över calderan, ett språk i fin samklang med själva berättelsen och Jacquelines kringdrivande tillvaro. Länge tycks hon förneka vad som hänt i Liberia, men inuti henne bubblar undertryckta känslor och precis som vulkanen Nea Kameni verkar hon vara på bristningsgränsen.
Runt henne pågår turistlivet med ett överflöd av mat och nöjen. Ibland halkar hon in i guidade turer, vandrar i ruinerna efter det gamla Santorini. Det faktum att ön en gång exploderat och att en blomstrande kultur ödelagts fascinerar henne speciellt. Det kan mycket väl hända igen, precis när som helst. Hon funderar över ljudet. Hur skulle det låta då världen rivs upp under ens fötter? Som ett monster i marken, en skräck stor nog att ta död på folk i förtid.
Något att hålla fast vid är en finstämd skildring av en ensam och utsatt människas tillvaro, om en stark kvinna som trots att hon knappt har något kvar att leva för ändå hittar ett sätt att komma vidare. Den är på många sätt tankeväckande, men den största behållningen av boken är ändå författarens vackra språk.