Detta är en bok vars omslag pryds av ett utsnitt ur en karta. Där finns namn som Grubbnäsudden och Flakadalen, Klovatjärnen och Skogs, Pikkajärvi, Kallioniemi och Sarvijärvi. Vi befinner oss således i gränslandet mellan svenska och finska ortnamn. Tillägg sedan att runt bokens rygg smyger sig namnet Vitvattnet och bilden klarnar. Det gäller ett utsnitt som berör Kalix kommuns glesbygd.
En del av namnen är kända även i rikssvensk historia. Vitvattnet och Grubbnäsudden var några militära uppsamlingsplatser som ingick i den s k Kalixlinjen under andra världskriget. I boken får vi ta del av en annan historia. De som skrattar i bönhuset är ett femtontal ”tanter” som sedan 1996 regelbundet har samlats i Grubbnäsuddens missionshus. Det har blivit sammanlagt 237 dagträffar. Bokens upplägg är i sig enkelt. Dels återfinns sammanbindande avsnitt skrivna av Ann-Katrin Tideström där hon målar upp de åldrande kvinnornas hemmiljö. Dels gäller det dagboksvisa redovisningar från åtskilliga av träffarna. Den senare delen kan vid en första genombläddring förefalla smått skrämmande. Hur ska jag som läsare orka igenom ett faktiskt tresiffrigt antal redovisningar? Här skulle man önska en hårdare sovring. Texterna kan klassas som en beskrivning av årets gång, av liv och än hellre död, av friskvårdshistoria och social samvaro. I det fallet var träffarna lika med sparkstöttingsfärder, med stavgång och förvisso med de obligatoriska kaffetårarna som viktiga inslag.
Ann-Katrin Tideström, sedan länge välkänd vid Utbildningsradion i Luleå, står som sammanhällande kraft för text och bilder. Inledningsvis presenterar hon tidigare insatser på liknande tema. Redan på 1970-talet skrevs bygdehistoria och livshistoria av människor som själva varit med. Bygd i förvandling var en sådan skrift, vidare böckerna Norrbotten Berättar 1 och Norrbotten Berättar 2, som sålde i många tusen exemplar.
Vad som idag presenteras följer det huvudspåret: det är självupplevt, det är naturligt nog både återblickande och framåtsyftande precis som det skrivs i en dagbok. Vad som skiljer är att man kommer in på en redan utgiven fortsättningsbok Kvinnoliv i Norrbotten. Träffarna i Grubbnäsudden är i praktiken endast för kvinnor. Slutligen har vi avsnittet Reflektioner om hälsa och välbefinnande skrivet av en ”bygdens son”, den pensionerade generaldirektören för Folkhälsoinstitutet Gunnar Ågren.
Visst har det skrattats i bönhuset. Av dessa ”skratt” har det blivit en professionell bok. Det talas i texten om förbättrad hälsa, om friska och kreativa och produktiva äldre. Den här boken är en vitamininjektionen på det temat. Det skulle förklara varför bl a Norrbottens läns landsting valt att satsa pengar på utgivningen.