“Fotbollen är den överlägset starkaste och mest globala kulturyttringen vi har i världen”, sa den flerfaldigt prisbelönade sportjournalisten Erik Niva i litteraturprogrammet Babel i samband med att hans nya bok, Utväg: Fotboll, kom ut. Det kunde säkert uppfattats sturskt av många, men Malmberget-födde Niva är ingen som slänger ur sig saker bara för att få uppmärksamhet. Och efter att ha läst tegelstenen förstår jag vad han menar. Boken är för övrigt den tredje i en serie som inleddes med Den nya världsfotbollen (2008) och följdes av Livet längs linjen (2010).
Tillkomsten av den aktuella boken bottnade i en sorts sorg kring fotbollens utveckling från folkidrott tillgänglig för alla, till en mångmiljardärindustri dominerad av stora kapitalintressen där framgång köps, och där ideal och lokal förankring är ett minne blott. “Och så blev det ju. Och så blev det ju inte alls”, skriver Niva.
Både och, är lite av den röda tråden i den 600-sidiga boken, som annars är en mosaik av bitar kring det mänskliga varat i allmänhet och fotbollens i synnerhet. För fotboll är inget spel där bara 22 män springer efter en boll, som det i bland nedsättande brukar beskrivas.
Om man bryr sig kan man läsa Niva och kanske förstå att fotboll rymmer historier om allt; segrar, fall och i bland återuppståndelse, det vill säga stoff till berättelser som stundom slänger Shakespeares dramer i väggen. Lite överdriven blev jag månne där, men fotboll måste vara världens mest betydelsebärande idrott. Fast det är en lek.
Idrott och politik hör ihop, som ler och långhalm; lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Fotboll är direkt och indirekt orsak till död och tragedier. I kapitlet De vakande hökarna läser jag att “under de senaste femton åren har drygt 160 människor förlorat livet till följd av fotbollsrelaterat våld i Brasilien. Inte ens 30 gripanden har gjorts i samband med de morden”.
Inför det stundande fotbolls-VM i Brasilien går man ur huse och protesterar; varför? Folket i det jättelika landet älskar ju fotboll, eller? Niva gjorde under våren 2013 en reportageresa och skildrar initierat i kapitlet Motståndsrörelsen de många gånger kluvna känslorna bland de protesterande. De drömmer med Neymar om upprättelse efter VM-förlusten på hemmaplan 1950, men ser samtidigt hur en politikerbyggd kuliss skapats som försöker skymma en verklighet de gått ut på gatan för att protestera emot. Det kan bli en het sommar i Sydamerikas största land.
“Den som bara kan saker om fotboll vet ingenting om fotboll”, säger portugisen och erkänt duktige fotbollstränaren José Mourinho. Utväg: Fotboll innehåller en hel del vars andemening summeras av Mourinhos ord.
Några av texterna har tidigare kunnat läsas i Aftonbladet, till exempel de om fotboll som väg ut ur kriser och katastrofer; det handlar om Haiti efter jordbävningskatastrofen 2010, Libyen under arabiska våren och inbördeskriget, Japan och tsunamin och den efterföljande kärnkraftskatastrofen i Fukushima, och Norge efter terrordåden i Oslo och på Utöya.
Nivas försök att ge fotbollen en förtjänst när människor och länder försöker resa sig efter kriser känns ömsom trovärdiga och ömsom långsökta.
Utväg: Fotboll är ett projekt som bygger på artiklar mellan 2010-2014. Det är en stadig skapelse, byggd av kunskap, skepsis och mycket kärlek. När det är som bäst är det smått otroliga framgångssagor á la Rekordmagasinet, för att några kapitel senare handla om Slaveriets VM, om migrantarbetarnas vardag inför fotbolls-VM i Qatar 2022.
En av bokens intressantaste texter heter Linje Blå – AIK, och handlar om upploppen i Husby, klassperspektivet och varför stjärnan Henrik Goitom har nummer 36 på tröjan.
Mosaik var ordet. Läs Erik Niva, och förstå fotbollens roll i samhället, och samhällets roll i fotbollen. Och varför påven Franciskus har en bild av 40-årige Inter-spelaren Javier Zanetti på väggen.