Nu fyller hushållningssällskapen i Norrbotten och Västerbotten 200 år och de har funnit anledning att ge ut en bok om detta med titeln Tvåhundraåringen.
Men så var det ju det där med spriten, som sällskapet och dess ledning under 85 år hade ett gott förhållande till, den höll liksom sällskapen i de båda länen flytande.
Det var när riksdagen 1854 avskaffade husbehovsbränningen och införde en avgift på minuthandel och utskänkning av rusdrycker som hushållningssällskapen kunde utbringa en segerskål. De fick nämligen i fortsättningen en femtedel av denna brännvinsavgift och hamnade på en grönare kvist än alla andra kvistar.
Spriten gav en ekonomisk grund och hushållningssällskapen kunde expandera. I takt med att norrbottningarna drack sig rusiga kunde hushållningssällskapet bygga skolor, folkhögskolor och lantbruksskolor. Brännvinspengarna räckte också till nya husdjursraser, rådgivning, slöjdverksamhet och mycket annat. Jovisst kan spriten också ha något gott med sig.
Så pågick det i 29 år innan det roliga tog slut och riksdagen beslöt att hushållningssällskapen i fortsättningen bara skulle få en tiondel av spritpengarna. 1913 lade staten beslag på hela spritavgiften och i fortsättningen har hushållningssällskapet levt på statsanslag utan koppling till törsten efter alkohol.
Det är Hans Olov Ohlson som författat jubileumsskriften och den spänner över hela 200-årsperioden och med nedslag i de olika verksamheterna. Mejerierna var en gång många, vid förra sekelskiftet 30 i Norrbotten, det nordligaste i Jarhois i Pajala socken.
Men vad hjälpte det, vid tiden för första världskriget rådde mjölktorka i Norrbotten, men efter andra världskriget var Norrbotten självförsörjande på mjölk. Nu finns inte ett enda mejeri kvar i Norrbotten och ingen osttillverkning. Vem minns Älvsbyosten, Norrbottensost, Svecia och Herrgårdsost? Dessa sorter tillverkades i Hedenäset och Piteå fram till 1982.
Nära döden var Hushållningssällskapet 1967 när riksdagen beslöt om en omorganisation där lantbruksnämnderna fick överta all statsfinansierad verksamhet från hushållningssällskapen, både uppgifter och personal. Hushållningssällskapen överlevde genom att vrida klockan tillbaka och återgå till att bli en medlemsorganisation fristående från staten och spriten.
Hushållningssällskapets verkställande direktör Jan-Olof Puranen tror också på en framtid för sällskapet. I avslutningskapitlet beskriver han en framtid med robotar på åkrar och i skog, odling mitt i städerna och insekter på menyn. Även klimatförändringen ser han positivt på:
– Globalt är det oroande, men här i norra Sverige ligger vi i vinnarhålet.
Om det blev så får den som lever läsa i nästa jubileumsbok.