Skriftställning 21 med titeln På tvärs rymmer texter Jan Myrdal har skrivit under de senaste sju åren. Alla som kan kort vet vad 21 är. Under 60-talets sista och 70-talets första år var Jan Myrdal en av de mest lästa i Sverige. Hans Skriftställningar var epokgörande.
När jag nu läser det han skrivit under de senaste sju åren kan jag nicka igenkännande till nästan allt. Han som i hela sitt liv skrivit om vikten av att försvara yttrande- och tryckfriheten ville inte fördöma de som hade mordhotat Salman Rushdie och de personer som utgav eller översatte hans böcker. Myrdal skriver lite om det i den här volymen också. Han har skrivit mer om det tidigare. Argumenten är eländiga.
Jag slutade läsa det han skrivit. Sedan dess har jag åter läst Myrdal. Det är stimulerande och frustrerande – därför att läsningen påminner mig om allt det väsentliga det inte skrivs om i dag.
Jan Myrdal skriver ofta vulgärt. I en tid när journalistiska texter ofta kan förväxlas med information och propaganda från företag och förvaltningar är det befriande. Myrdal skriver att socialdemokraterna är ”en organiserad funktionärskö med tillhörande supporterklubb.” Så sant. Om Condoleezza Rice skriver han att hon ”är en alltigenom föraktlig och vidrig representant för mord och blod, tortyr och utplundring. Det är en skam för den svenska regeringen att den inbjudit henne. Så sant, men logiskt – med tanke på att utrikesministern i många år har varit lojal supporter till USA:s terror och folkmord.
Jan Myrdal skriver dräpande om åldersföraktet i Sverige, kärleksfullt om katter och nödvändigt om Strindberg och mycket annat. Och han skriver ännu med en skärpa och glöd som får det mesta som skrivs i landet att framstå som banala skrivövningar i populism.