I ruggiga november anländer en kvinna till byn Winsford i England. Hon förskottsbetalar sex månaders hyra för ett hus långt ute på heden (Exmoor). Huset, Darne Lodge, luktar hemtamt av mögel och genom århundradena har en och annan självmördare dinglat i dess takbjälkar.
Kvinnans namn är Maria Holinek, fast hon kallar sig Maria Anderson och till byborna i Winsford säger hon sig vara författarinna. Att hon söker avskildhet faller sig på så sätt helt naturligt och hon slipper bli ifrågasatt.
Hennes enda intention verkar till en början vara att överleva sin hund, men genom tillbakablickar förstår man att hon länge burit på ett starkt missnöje vad gäller det mesta i livet. Hemma i Sverige är hon ett välkänt ansikte då hon under många år arbetat som nyhetsuppläsare och soffvärdinna, men att återvända till Aphuset (SVT) efter tjänstledigheten är inget alternativ.
Att äktenskapet med den berömde författaren Martin Holinek varit kärlekslöst och fullt av svek är ändå det värsta av allt och frustrationen tvingar henne till slut att utföra den vidriga handling som blir hennes hemlighet.
Paret befinner sig vid detta tillfälle på resa mot Marocko där de avser att övervintra. Martin ska här färdigställa sin nya roman vilken innehåller avslöjanden som kommer att skaka om den litterära världen. Under ett stopp i Polen företar de sig så en långpromenad på stranden utanför Miedzyzdroje och om Martins resa slutar här eller inte är något vi får klura på ända till de sista sidorna av boken.
Håkan Nesser är en mästare på spänning vilket gör det svårt att lägga ifrån sig hans böcker. Levande och döda i Winsford är inget undantag. En stor del av känslan finns i miljön. Mossbelupna stenmurar och en dimma som hänger så tung att man knappt kan skönja sina egna fötter. På heden finns slukhål och vattenfyllda svackor, törnbuskar och döda ormbunkar.
Han beskriver landskapet som ruvande. Men är det bara landskapet som ruvar eller även något hotfullt och hämndlystet som väntar Maria där ute i mörkret? Huvudpersonen är både kall och beräknande men ändå är det så lätt att sympatisera med henne. Just detta känns igen från bland annat Berättelse om herr Roos, en av Nessers tidigare böcker, där man utan att tveka ställer sig på lagbrytarens sida och hoppas att densamme ska klara sig undan ordningsmakten.
Håkan Nesser har hittills aldrig gjort mig besviken och Levande och döda i Winsford platsar helt klart på topplistan över hans allra bästa skapelser.