Apropå Köpenhamn tänker vi ofta på det kungliga slottet, på nöjesområdet Tivoli samt förmodligen på Christiania, fristadsområdet som sedan drygt fyrtio år är ”ockuperat” av bostadslösa. För Göteborgs del gäller kanske Volvofabriken, de stora skeppsvarven som numera är historia samt Haga, återigen äldre bebyggelse med stor massmedial uppmärksamhet i samband med rivningar och stadsomvandling. Christiania och Haga, förvisso två ”kändisar”.
Professorn i sociologi Håkan Thörn i Göteborg har skrivit en diger och faktarik, därtill tämligen lättläst och personligt inkännande bok i ämnet. Stadsomvandling och strider är två väsentliga ledord. Bokens baksidestext hjälper oss på vägen. Köpenhamn och Göteborg blev redan på 1970-talet skandinaviska centra för urban alternativkultur och politisk aktivism. Kännetecknande var stadsdelar för människor som befann sig i folkhemmets sociala utkanter. Det existerar idag två skilda slutresultat. Christiania är fortfarande en fristad medan Haga blivit en gentrifierad stadsdel.
Varför blev resultatet så olika? Återigen möter vi några ledord: Det är en kamp om det offentliga rummet, mellan kapitalet, kommersiella intressen och ockupanter. Det gäller att styra stadens rörelse oavsett om vi talar om välfärdsstaten, folkhemmet eller normalisering av fristaden. Det betyder att under de senaste årtiondena har social ingenjörskonst gått över till liberal stadsstyrning.
Där kommer en rad problem in i bilden. Hur finna boende för de unga och de resurssvaga? Hur behålla den redan rotade befolkningen när saneringar höjer hyrorna, medelklassen flyttar in till centrala lägen med äldre hus som sanerats, och de tidigare boende tvingas ut till periferin av ekonomiska skäl. Detta kallas för gentrifiering, att inte enbart bostadsstandard utan även social miljö omvandlas. Och som yttersta konsekvens får vi proteströrelser, husockupation, polisrazzior och utslagna människor.
Något av samma fenomen kan även återfinnas i Norrbotten. Vem minns inte den s k Zonen i Piteå när i princip en fjärdedel av Häggholmen omvandlades. En del äldre trähus flyttades till ett reservat på Norrmalm och ersattes av totalsanering d v s nybyggda flerfamiljsbostäder. Elaka tungor sade då att av ekonomiska skäl kunde inflyttning endast ske av två kategorier, dels läkare med goda löner, dels utslagna som fick hyran betald i alla fall.
Eller vad kan anas utifrån stadsomvandlingen i Kiruna och Malmberget? Dagstidningarna vet berätta att det hjälper inte ens med inlösen eftersom beloppen knappast räcker till för att etablera nya hem i villor och lägenheter. För att inte tala om framtida löpande boendekostnader. Christiania och Haga kan därmed återfinnas hos oss – en kanske något oväntad fundering från det lokala gräsrotsplanet.