I likhet med många kolleger inom poetkåren skriver även den unge Hagforssonen Ismael Ataria på sin pågående självbiografi. Atarias varudeklaration är utan omsvep och förklädnader; det handlar om honom och hans liv. I Herman Melvilles Moby Dick, (1851), inleds boken med den berömda berättarpresentationen ”Kalla mig Ismael”, och det är svårt att undgå att se likheten med Atarias hemsidespresentation: ”Mitt namn är Ismael Ataria”.
Atarias egen Ismael är definierad av sin diagnos, ADHD, vilket han kallar ”det lilla rastlösa alfabetet i hjärtat”. Där Melville skickar ut sin Ismael på havet för att dokumentera en antihjältes nederlag, så sänder Ataria ut sitt berättarjag på en upptäcktsfärd i sitt eget liv, nog så stormigt och äventyrligt det med. I inledningsdikten använder Ataria sjömetaforer för att beskriva jagets inträde i världen:.../Pappan i sin pottfrisyr och ledighet ser stolt ut bakom sina flaskbottenstora periskop/Ett öppet fönster mot norr. Luften forsar in i det lilla rummet/Ett varmt hav runt stålsängen, svämmar över tar sig upp./Sensommargrönskans första syrechock in i den lilla näsan och/navelsträngen kastar loss förtöjning, säger oh hoj!/Skepparmössan ramlar ner över den blodiga lilla skallen./Deklarerar att det är dags att hissa landstingslakan./Dags för/matrosen att segla./
En lyckad förlossning (höll på att skriva förlisning..), och en lyckad dikt, och för min del är diktsamlingens höjdpunkt redan nådd, i och med inledningen. Trots de mycket inlevelsefulla skildringarna av skollivets förnedring och stämpling, och nutidsdikternas starka engagemang i de osedda och utsatta, så är det diktjaget Ismael och hans belägenhet man ser, och inte orden. Det är med andra ord svårt, för att inte säga omöjligt, att kritisera poeten, i kraft av dels ”det rastlösa alfabetet”, dels det oemotsägliga i hans livshistoria, med mobbning och utanförskap.
Bruksvärdet i dikterna är dock högt, även om det konstnärliga är underordnat budskapen. En poet har dock alltid tillåtelse att skjuta från höften, och det gör Ataria. Lämpliga scener för det är självklart skola, poetry slam och andra offentliga mötesplatser, där jag tror att materialet kommer allra bäst till sin rätt.