Titt som tätt kommer larmrapporter om försämrad läskunnighet och läsförståelse bland unga i dagens Sverige, hos pojkar i synnerhet. Författaren Torgny Karnstedt känner till problematiken men är inte ute att bekräfta bilden. Syftet med Mannen som gick ut och kom in, är i stället att visa på eller i alla fall försöka locka fram ett språk han benfast tror sig veta finns hos varje ung individ.
Karnstedt debuterade som romanförfattare 1977 med Slamfarmen. Han har i över 30 år besökt skolor i hela landet, föreläst om språkets betydelse och ordnat skrivarverkstäder. "Jag har mött över 300 000 barn och unga", berättar han bland annat i baksidestexten.
Den aktuella boken grundas på ett timslångt experiment bland vuxna ungdomar i en klass med relativt liten skiftande etnisk, kulturell och socio- ekonomisk bakgrund. Karnstedt inleder med en föreläsning under namnet "Mitt språks gränser är min världs gränser", som ska sätta fart på sinnena och förhoppningsvis också få igång pennorna hos elever där många kanske bara använt skrivdonet att tugga på.
Han är själv ett sorts arbetsmaterial han vill att eleverna ska reflektera kring; vad de ser, känner, iakttar, eller tänker på när de ser honom tyst vandra omkring i klassrummet, ibland sittandes med benen uppsläng på kateden, ibland sippandes kaffe och drömmandes titta på sin medhavda babusjkadocka, för att nämna något.
Det visar sig sannerligen inte vara nåt fel på kreativiten hos de unga. Visst finns mycket att önska när det gäller grammatik, stavning, syntax, isärskrivning, stora och små bokstäver huller om buller, men det är inte det Karnstedt vill fokusera på. Han vill att eleverna ska se sin egen förmåga, elever där inte så få haft självbilden av en person utan intellektuell förmåga.
Mannen som gick ut och kom in, är full av fräna och slagfärdiga reflektioner. Inte minst visar den på dråplig humor med knorr. "Det värsta av allt är att han är författare", eller "Likheten med Mr Bean är slående", kan man läsa i Iakttagalser, som är ett av bokens över 20 kapitel.
Visst finns motstånd och bara längtan bort från klassrummet och mannen där framme som inte fattar att "jag ska bli elektriker inte poet". Typ.
För Torgny Karnstedt har arbetet att väcka läslusten blivit en livsuppgift. Det kan vara kärvt, men stunder då "ljuset tänds" hos unga människor tycker han är värt allt slit. Jag tror hemligheten med hans framgång handlar om att göra sig till "en av dem", inte stå ovanför och vara så kallad expert. Vem minns inte hur tråååkiga föreläsningar och föreläsare kunde vara i skolan?
Och det är aldrig för sent, själv började jag läsa böcker vid 23 års ålder.
Mannen som gick ut och kom in är väl inget gemene man och kvinna kommer läsa, den känns alltför skolrelaterad för det. Fast lite synd är det att man då missar den redan nämnda humorn eller slagfärdigheten hos ungdomarna. Och glad blir alla fall jag när jag läser:"Han gör inget intressant alls och ändå har klassen aldrig varit så koncentrerad, mycket konstigt".