Kerstin Thorvall (1925-2010) har berättat att det inte var tillåtet att njuta eller att unna sig något i sin mormors hem. Då framkallade man Guds vrede! Wienerbröden fick till exempel ligga till sig i tre dagar innan man åt dem, gamla och torra. Den miljön präglade hennes mamma och det tog åratal innan Thorvall helt och hållet frigjorde sig från skulden hon kände och ångesten hon hade för sin egen livslust.
Thorvall var en komplicerad person, en skicklig tecknare och en betydelsefull författare, men det var en identitet hon fick kämpa länge för. Nu har Beata Arnborg skrivit hennes biografi, Uppror i skärt och svart där man får följa hennes väg från väluppfostrat barn till erkänd författare och odrägligt självupptagen. En lång och innehållsrik resa.
Thorvall passade aldrig riktigt in. Hon var besvärlig och gick sin egen väg och kände sig utsatt. Det började med mamman, sedan var det hennes man, hennes barn och kritikerna. Hon flydde in i sitt arbete, reste iväg eller tog sig en ny älskare. Hon var oansvarig, trolös och ställde aldrig upp på andra såsom hon begärde att de skulle ställa upp på henne. Uppbrotten och sammanbrotten duggar tätt i boken. Hon klarade inte av verkligheten, men skildrade den träffsäkert.
Thorvall väckte skandal och hätska reaktioner med sina böcker. Mest känd är Det mest förbjudna, som kom att bilda skola. Med den la hon grunden till bekännelselitteraturen som på senare år brett ut sig så. Hon skrev omkring 70 böcker för barn, ungdomar och vuxna. Hon överskred gränser och utmanade konventioner, var fåfäng och kokett, men samtidigt familjeförsörjare och inspiratör för massor av kvinnor.
Arnborg går igenom hennes liv och produktion, hon har läst hennes brev, anteckningar och intervjuer med henne, samtalat med exmän, söner, släkt, vänner och kollegor. Hon är grundlig och lättsam, men mycket är redan känt om Thorvall eftersom hon skrev sitt liv. Så här ryms inga stora överraskningar. Det gör att jag ibland kan tycka det blir lite tröttsamt med detaljrikedomen, men det är naturligtvis en välgärning att Arnborg nu samlat ihop Thorvall i helfigur. Det är hon värd.