En annons i Norrländskan i juni 1957 bidrog till en vägarbetares död.
När bilbolaget Gundersens Flyg AB i Gällivare annonserade ut begagnade bilar blev vägarbetaren Frans Kuoppa i Pajala lockad att köpa en vit Austin A-40 Somerset av 1954 års modell. Efter kort tid havererade motorn och Kuoppa tvingades sälja. På affären förlorade han 3 000 kronor, motsvarande fyra månadslöner.
Han kände sig lurad, hade tappat ansiktet och blev deprimerad.
Händelsen är kulmen på tornedalingen Göran Lauris gripande och delvis självbiografiska skildring av det tidiga 1900-talets Sverige, gestaltat genom familjen Kuoppas liv i Pajala.
Pappa Frans var storvuxen, kraftfull men något nervöst lagd, mamma Frida kortvuxen, jordnära och handlingskraftig. De startade sitt gemensamma liv i 1930-talets ännu resterande fattig-Sverige och genomled tillsammans umbärande och sorger, de svåraste när hälften av de tio barnen dog.
Först i sitt nybyggda barnrikehus fick de i slutet av 1940-talet uppleva folkhemserans framtidstro. Så dags hade Frans Kuoppa fått sitt första fasta jobb, på nybildade Väg- och vattenbyggnadsverket.
Den olyckliga bilaffären illustrerar både utveckling och risken för undergång. Den blir symbolen för växande välstånd, teknikutveckling och den nya tidens förhoppningar och möjligheter, men också för cynism och den kalla kapitalismens eviga utnyttjande av de svaga.
På vägen genom historien berättar Lauri också om emigrationen till USA, om laestadianismen, om hjärtlösa präster och om den språkliga diskrimineringen i Tornedalen. Ofta lägger han in ord eller korta uttryck på meänkieli, omgående översatta till svenska.
Han blandar minnen från sin egen uppväxt, intervjuer han gjort och författarens främsta tillgång – fantasier.
Han var bara 13 år när hans egen pappa tog sitt liv. Minnet hade han burit med sig i mer än 50 år när han i samband med en kurs i skapande svenska började skriva sin historia.
Det har blivit en berättelse som är mer intressant än berättandet.
Visserligen växer känslan för språket i takt med texten, men det är ändå en hel del formuleringar och detaljer som hade behövt slipas till.
Tack och lov är det ingenting som på något avgörande sätt förstör läsupplevelsen.