När Grekland gick med i EU var det ett jordbruksland, men idag importerar man mer jordbruksprodukter än exporterar. Bland annat köper man tomater för 12 miljoner euro varje år från Nordeuropa, som odlats i holländska växthus! Utvecklingen är en konsekvens av EUs jordbrukspolitik.
Ja, att EU är en ekonomisk maktfaktor har Grekland haft bistra erfarenheter av de senaste åren. Vi hör ständigt om det bankrutta Grekland, om nödlån och sparpaket, om kolossala demonstrationer, kaos, strejker och regeringar som faller.
Grekland är ett land som in i märgen fått känna av EUs ekonomiska muskler när man sa ja till sparpaketen och överlämnade sig till trojkan EU, IMF (Internationella valutafonden) och ECB (Europeiska Centralbanken). Samtidigt miste man i stort sett sin självständighet. Grekland och grekerna offrades för att projektet Europa skulle överleva. För skulle Grekland gå i konkurs fanns risken att franska och tyska banker som lånat ut pengar till dem också skulle falla.
Om den grekiska skuldkrisen skriver nu Kajsa Ekis Ekman i reportageboken Skulden – eurokrisen sedd från Aten. Under två års tid pendlade hon fram och tillbaka till Aten för att förstå vad som händer där. Hon pratade med dem som har och dem som inte har arbete, pensionärer, politiker, aktivister, tiggare, ekonomer m fl och ger en inträngande bild av en kris med rötter långt tillbaka.
Över en natt ändrades grekernas livsvillkor. För med lånen följde krav. Löner och pensioner sänktes, bostadsbidrag försvann, skatten höjdes, kollektivavtal avskaffades och möjligheten till sjukvård försämrades avsevärt. Besparingar var en punkt i sparprogrammet, utförsäljning en annan. Trojkan har bestämt vad som är till salu och till vilket pris – öar, statliga bolag, gruvrättigheter. Allt är till salu, allt ska privatiseras. Räntorna på lånen ska betalas tillbaka, det går före allting annat. Så man tar ytterligare lån för att betala räntor på de lån man redan har.
När Ekman kom till Aten sommaren 2011 möttes hon av hundratusentals greker på Syntagmatorget. Det var en spontan revolt mot systemet, människor diskuterade, föreläste, lyssnade och var hoppfulla. Nu två år senare är de deprimerade, bittra, rasande och besvikna. Självmorden har stigit med 40 procent i Grekland, ungdomsarbetslösheten ligger på omkring 60 procent och det finns 25 000 hemlösa i Aten.
Ekman skriver lättläst, initierat och personligt om situationen i Grekland, om korruption, byråkrati, populism och skatteflykt , men redogör också för landets 1900-talshistoria liksom för tillkomsten av EU och hur man släppte löst hela det globala finansiella systemet i början av 1980-talet med avregleringar, avskaffandet av kapitalkontrollen plus de kriser som följt därpå. Skulden handlar om Grekland, men vidgar sig till en berättelse om en ekonomisk verklighet som omfattar oss alla. Hur marknaden efterhand stryper välfärdsstaten. Det är skrämmande, men mycket angeläget.