Man går där i sin lingon- eller blåbärsskog och tittar efter det som är nyttigt för uppdraget: bären. Men skulle man gå i exakt samma skog, med Mats Karström från Vuollerim, är det ett helt annat kognitivt landskap som öppnar sig. Hur man ser på sin omgivning är en funktion av vilka kunskaper och avsikter man har. Ju mer man vet om växter och djur, desto mer vidgas ens världsbild av vad skogen representerar i form av naturvärden.
För skogsbolagen är skogen ett timmerförråd som man kan göra reklamblad och kartonger av. När Mats Karström och naturvårdsorganisationen ”Steget Före”, 1986 började sina unika inventeringar av skyddsvärda svampar och växter, ritades det kognitiva landskapet om rejält.
Från att ha varit en vit fläck på kartan (för svampkännare), och en ostörd arena för råvaruexploatering, så blev den gigantiska (20 000 kvadratkilometer) kommunen Jokkmokk en biotop för sällsynta och t o m tidigare ej påträffade svamparter, vilket också medförde att skyddet för gammelskog blev större.
I en gammelskog, gran eller tall, finns arter av svampar som påvisar ålder och därmed skyddsvärdighet av biotopen. Fram till idag har Steget Föres arbete, med Karströms unika inventeringsmetod av utrotningshotade arter, främst svampar, inneburit att hundratals skyddsvärda skogar i Jokkmokks kommun klarat sig undan avverkning.
Hur ser de där små rariteterna ut då, som har sådan skogspolitisk motståndskraft? Det får man veta i Mats Karströms Svampar i Sverige, en uppslagsbok som med sina biotoprelaterade presentationer av svamparna, innebär ett paradigmskifte för fälthandboken.
Karström ompositionerar, flyttar fram, och i flera fall, beträder helt ny vetenskaplig mark. Orangebrun vaxskivling, t ex, var det första fyndet i världen (!) av arten. Arter som man inte vetat om att de funnits häruppe, har Mats Karström satt på kartan, t ex bombmurkla och smultronkantarell.
– Att sätta ”röda prickar” på en dittills vit utbredningskarta är det häftigaste som finns, säger Mats Karström.
Svampboken är gjord i samarbete med Bo Mossberg, vars illustrationer i naturlig storlek, fyller både pedagogiska och estetiska krav. En svampbok ska vara vacker också, förutom att vara bred artmässigt, och systematiskt tydlig.
Kunskapen om naturvårdssvamparna är dock bokens absoluta guldgruva. Här kan vem som helst, utan förkunskaper, lära sig var man kan hitta indikatorarter, och hur de ser ut. Karström lägger fram essenserna av sitt livslånga naturvårdsarbete, i en mycket enkel och lättfattlig form, som är gjord för att användas direkt i naturen.
Renskötarna borde bli svampexperter! Om renskötarna lärde sig rödlistade svampar skulle de kunna rädda sina renskogar från avverkning. Den svampintresserade har stora möjligheter att själv hitta skyddsvärda, men hittills oskyddade miljöer.
Smultronkantarell, lilaköttig taggsvamp, rosenfingersvamp, bombmurkla, dropptaggsvamp, rosenticka, doftticka, alla är de kämpar i en motståndsrörelse som bara växer. Omfattningen och betydelsen av gammelskogar med tillhörande artrikedom, som sparats till kommande generationer, har vi Karström och alla andra ideellt arbetande svampkännare och biologer att tacka för. För sitt naturvårdsarbete har Mats Karström också fått flera utmärkelser, t ex Artdatabankens naturvårdspris 2009, och Rolf Edberg-priset 2010.
Nya bokprojekt? Ja, kanske.
– Mossberg vill göra en orkidébok..men jag vet inte om jag kan tillräckligt mycket om orkidéer!, säger den inför naturen alltid lika blygsamme Karström.