Litteraturen i USA är som modern utställningskonst – störst vill vinna. Om allt ska med kan det bli för mycket. Manning Marables 700 sidor stora biografi om Malcolm X är för mycket. Gränser för hur många futtiga detaljer som platsar i boken saknas. Författaren har plöjt genom brevsamlingar, dokument och myndigheternas avlyssningsarkiv och är besatt av att redovisa så mycket som möjligt.
Informationen om vilken färg på sin klänning Malcolm X:s moster hade på en skolavslutning hade inte stört min läsning, om det inte hade varit för att boken är proppfull av ovidkommande detaljer.
Kritiker brukar hylla detaljrikedom för att det skapar autenticitet och äkthet. För många detaljer kan ha motsatt effekt. Jag tröttnar när jag tvingas traggla mig igenom utförliga redogörelser för motsättningarna i den muslimska sekt Malcolm X tillhörde. Inte för att jag är ointresserad av religiösa sekter. Tvärtom. Under de senaste åren har jag läst spännande böcker om livet hos scientologer, mormoner och andra religiösa sekter.
Malcolm X var rasist. Han hatade vita. Med hänsyn till de svartas historia i USA är det begripligt, men bilden av den rasistiska rörelse Malcolm X tillhörde är inte vacker. Hat, hyckleri och hämndbegär var rörelsens ledmotiv. Malcolm X mördas av anhängare till den sekt han tillhörde under många år. Det var svarta män och inte representanter från det vita samhället som mördade Malcolm X.
Hatet mot det vita samhället var drivkraften i Malcolm X religiösa gärning. Han predikade hat mot vita människor och agiterade för att vita och svarta skulle leva åtskilda. Vita rasister predikade hat mot svarta och rasåtskillnad. Hat och gemensam önskan om segregation var orsaken till att Malcolm X och företrädare för Ku Klux Klan träffades.
Malcolm X är en av många osympatiska svarta muslimer som framträder i Marables skildring. Männen predikade ett ideal och praktiserade ett annat. Homosexualitet, prostitution och otrohet fördömdes. I praktiken hade de religiösa ledarna så många utomäktenskapliga förbindelser att inte ens Marables mani för detaljer räcker till för att dokumentera det. De predikade, som så många andra män i religiösa sekter, att otrogna ska brinna i helvetet. Toleransen mot oliktänkande hade exporterats till en annan planet.
När Marable lämnar de introverta redogörelserna för konflikterna inom sekten och skriver in Malcolm X livshistoria i ett större socialt sammanhang blir det bättre. Under decennierna efter andra världskriget intensifierades de svartas kamp. Att män kände sig attraherade av den muslimska machokulturen är begripligt. Varför svarta kvinnor sökte sig till en sekt som predikade kvinnans underkastelse är svårare att förstå. Marable tror att kvinnorna tilltalades av sammanhållningen under en tid när USA var rasistiskt och sexistiskt och svarta kvinnor som arbetade i vita hem rutinmässigt utsattes för sexuella trakasserier.
Det var också en tid när vita rasister nattetid körde omkring i sina bilar på jakt efter svarta att terrorisera. De svarta svarade med att organisera sig, en organisering som rymde många militanta inslag.
USA skakas under de dagar jag läser boken åter av rasupplopp. Det är inte förvånande. Motsättningarna, orättvisorna och ojämlikheten i det rasistiska amerikanska samhället är stora. Manning Marables Malcolm X har inte ökat min förståelse för det som har ägt rum i Ferguson, Missouri.